INSÄNDARE SVAR TILL ”HYRESGÄSTER TVINGAS BIDRA TILL LYXBYGGEN” NT 1/12.

Till en början beklagar sig Lars-Göran Ljunggren över att takhöjden i Yllefabriken är högre än i nya byggnader, så att uppvärmningen därmed kommer att bli dyr och dessutom skada miljön. Trots dessa vällovliga argument blir det snart tydligt att det inte är omsorg om varken bostadsköpare eller miljön som är det viktiga, utan det handlar om fördelningspolitik. Bostadsköpare beskrivs som bidragstagare som belastar samhället på bekostnad av de som bor i hyresrätt.

Om hushåll köper dyra nyproducerade lägenheter i Norrköping menar Lars-Göran att kommunens skatteinkomster minskar till följd av ränteavdraget, och fler bidrag måste betalas ut när de inte kan betala sina stora lån.

Till att börja med innebär ränteavdraget inte en minskning av den kommunala skattesatsen; kommunen får sin procentuella andel av lönen i skatt oavsett. Ränteavdraget är istället i praktiken en omfördelande mekanism där staten överför gigantiska summor från de som har pengar (och betalar skatt på sin avkastning) till de som inte har pengar (och får avdrag på sin lån). Jag blir alltid förvånad när ränteavdraget kritiseras för att gynna rika, när det i själva verket är tvärt om; hade ränteavdraget inte funnits hade möjligheterna att köpa fina och stora bostäder i mycket större utsträckning varit förbehållet de som kan köpa dem utan att låna, alltså just de rika.

Och angående bidragen: För att få bostadsbidrag krävs att hushållet har barn och tjänar under 11 250 kr i månaden, och för bostadstillägg krävs att man har aktivitetsersättning eller sjukersättning från försäkringskassan, alternativt är så kallad fattigpensionär. Så Lars-Göran kan känna sig trygg med att staten inte bara går in och betalar bidrag till alla som köpt sig för dyra bostäder.

Man ska också veta att även hyresgäster drar nytta av ränteavdraget, eftersom även ägare av dessa hus gör avdrag på belånade fastigheter