Snart är det muck. De tusentals ungdomar som förra året ryckte in till militära förband runtom i Sverige förbereder sig nu för sina slutövningar. Ett par månader efter att de har lämnat sina kaserner kommer nästa omgång rekryter.

Återinförandet av värnplikten var odramatisk. Det finns en majoritet för det i riksdagen och det fokliga stödet är starkt. Den militära bedömningen är att värnplikten är en nödvändig komponent för att lösa försvarets personalbrist.

Dessvärre har diskussionen om värnplikten försvunnit efter att den återinfördes. Det går ofta att läsa försvarsminister Peter Hultqvist förklara i medier att vi kommer behöva plikta in fler för att göra militärtjänst, men få kritiska frågor ställs.

Den nya värnplikten är inte som många tycks tro densamma som kalla krigets. Vi har ett annat försvar med andra behov. Det behövs nya resonemang om vad som är rimligt att kräva från de värnpliktiga och vad de ska få tillbaka.För att rättfärdiga det frihetsingrepp som värnplikten innebär borde det styras av ett par principer.

Den första principen är att det ska stärka krigsförbanden. Medan det finns dem som tror att värnpliktens främsta funktion är att agera uppfostringsanstalt kan systemet bara legitimeras om dess syfte är att stärka försvaret.

Ett tvivelaktigt resursutnyttjande i dagsläget är att ungdomar pliktas in för att genomföra en kortare grundutbildning mot hemvärnet. Istället borde alla kraftsamlas i de stående förbanden med målet att de tar en anställning i Försvarsmakten.

Den andra principen är att det ska erbjudas en meningsfull utbildning. Det går ofta att höra anekdoter från dem som genomförde värnplikten i äldre dagar att mycket av tiden ägnades åt att sparka grus på kaserngården. Väljer staten att plikta in 19-åringar ska de få en högkvalitativ utbildning.

Att ha en meningsfull utbildning innefattar bland annat att de värnpliktiga ska ha tillgång till modern materiel, en tillräcklig mängd med befäl som kan instruera dem, och att de ska få delta i större övningar för att utveckla sina förmågor.

Den tredje principen är att alla ska få en rimlig kompensation. Forskning visar att de som har genomfört värnplikten får en sämre ekonomisk situation jämfört med övriga jämnåriga eftersom de kommer ägna ett år mindre på arbetsmarknaden. Det borde finnas ett mål att minska dessa skillnader.

Förmånerna för dagens värnpliktiga är bättre än vad det var för ett par decennier sedan, till exempelvis finns det en utbildningspremie för den som avslutar sin utbildning. Fast mer kan göras. Ett förslag som borde implementeras är avskrivningar av studielån.

En modern värnplikt är avgörande för att stärka vår nationella försvar. Med tanke på det allvarliga omvärldsläget har vi inte råd med felprioriteringar. Att se till att de värnpliktiga får en bra utbildning och roll i krigsförbanden borde vara ett prioriterat mål.

Zebulon Carlander

försvars- och säkerhetspolitisk sekreterare, Fria Moderata Studentförbundet