KRÖNIKA Trots att det nu bara är en vecka kvar tills Storbritannien ska lämna EU 29 mars, finns det fortfarande inget avtal om hur det ska gå till.

Folkomröstningen om Brexit drevs fram av enfrågepartiet UKIP (UK Independence Party) med i stort sett bara EU-utträde på programmet. När UKIP tog allt fler mandat i EU-parlamentsvalen och blev en mer synlig kraft i engelsk politik, fick man stöd av en högernationalistisk falang inom det konservativa torypartiet. Falangen leds av Jacob Rees-Mogg, så nationalistisk och konservativ högerman att Ebba Busch-Thor framstår som rena vänsterliberalen i jämförelse.

Premiärministern Cameron ville stanna i EU, med vissa förändringar, och trodde sig kunna vinna en sådan folkomröstning. Han misstog sig, enligt många det största politiska misstag någon premiärminister har begått i modern tid.

Vissa spådde att Brexit skulle inspirera flera att lämna EU. I Frankrike talades det om Frexit, i Sverige drömde vänsterpartister och sverigedemokrater om Swexit. Resultatet blev det motsatta, ett avskräckande exempel som gör att inget land, och inget svenskt parti, nu verkar vilja följa britterna.

Varför blev det då ett sådant skrämmande kaos?

Viktigast är att ingen informerade väljarna om följderna av ett Brexit-beslut. Många trodde att det bara, som det står på demonstrationsplakaten i dagens kaotiska London, var att klippa banden och så skulle allt bara bli bättre: ”Just leave!”

Ingen talade om att när man lämnar EUs inre marknad och tullunion faller alla brittiska handelsavtal, inte bara med EU utan med hela övriga världen. Det kostar!

Ingen talade om att man måste plöja ner miljarder på att bygga gränskontroller igen, inte bara för att kolla invandring, utan för att kontrollera alla resor, export och import, ta ut tullar osv. Få förstod att det skulle kunna riva upp de nyligen läkta såren efter årtionden av näst intill inbördeskrig på Irland, när man nu måste resa gränshinder igen mellan republiken Irland och brittiska Nordirland, vilket man slapp när båda var med i EU.

Få hade koll på att 3,2 miljoner EU-medborgare i Storbritannien upprätthåller viktiga samhällsfunktioner och nu funderar på att lämna. Få visste hur många företag som var beroende av att Storbritannien är en del av EUs gränslösa inre marknad. Mer än en tredjedel av alla banker och finansföretag planerar att flytta hela eller delar av verksamheten. Själva London Citys ställning som globalt finanscentrum är hotad.

Inget av detta klargjordes för väljarna i förväg. Många lurades att tro att det var att ”Just Leave!”. Så går det när ansvarslösa populister får chansen att förverkliga sina paroller! Låt inte det hända på fler ställen!