Och hur handskas det offentliga med det vi varje månad måste avstå för att finansiera den kommunala budgeten? Det är inte rimligt att våra skattepengar ska finansiera alltifrån en kommunal champagnebar till lysande körsbärsträd samtidigt som socialdemokraterna säger nej till lokala krisstöd till företag, satsningar i demensvården och en renare stad. Skatteslöseriet är nu så omfattade att vi behöver en ordentlig debatt om hur politiker och tjänstemän hanterar andras pengar.
Det finns ingen skam över en ambition att bli rik. Ingen, oavsett ställning i samhället, ska behöva skämmas över viljan att få mer makt över sin plånbok. Arbete ska alltid löna sig och skatten ska vara så låg att alla som arbetar ska kunna leva på sin lön. Ett sådant skattesystem är endast möjligt när gemensamma resurser nyttjas korrekt och till det som är välfärdens kärna. Jag ser en rad exempel på skatteslöseri i Norrköping. Några av dem uppmärksammar jag här och fler kommer jag skriva om framåt:
1) Norrköpings kommun sticker ut med en egen kommunal champagnebar. Sticker ut är, enligt mig, i den här bemärkelsen knappast positivt när man reflekterar över att champagnebaren finansieras av skattepengar. Dessutom konkurrerar den kommunala baren med andra krögare på helt olika villkor. Det är dina och mina skattepengar som serverar champagne några kvällar i veckan i Louis De Geer. Skål!
2) Vill du bada kallbad och njuta av en varm bastu efteråt kan du bege dig till Glottern. Där står en uppvärmd kommunal bastu och väntar på dig. Samtidigt kan du lyssna på den kommunala podden som kommunen just nu gör ett stort marknadsföringsnummer av i city. Givetvis betalar du både bastun, podden och marknadsföringen månad för månad med kommunalskatten. Peta in ytterligare en kommunal vedpinne i bastuns värmeaggregat. Du har betalat för den via skattsedeln.
3) För att såsom (S)-kommunalrådet uttryckte det ”skapa lite extra gemenskap” i coronatider köpte kommunen in ett lysande körsbärsträd. Fint. Men väldigt dyrt. Flera hundratusen av dina och mina skattepengar står nu och lyser vid kajen. Nästan som en spegel från Edens lustgård. Där blev trädet en symbol för förbjuden frukt och här en symbol för kommunalt skatteslöseri. Eva och Adam reflekterade över gott och ont. (S)-kommunalrådet borde reflektera över att körsbärsträdet nästan kostade lika mycket som en årslön för en lärare.
I den tid då välfärden växlades upp, under 60- och 70-talet, fanns ett utrymme att öka intäkter genom att höja skatter. Idag har Sverige ett så högt skattetryck att åtgärder som att plocka ut mer skatt hotar tillväxten. Norrköping är inget undantag. Och frågan är hur det blivit såhär?
Svaret kanske inte är svårare än att det infunnit sig en lokal nonchalans under 25 år präglat av socialism. Socialdemokraterna ber hellre om mer pengar från oss skattebetalare än att reflektera över vad de gör med de skattepengar som vi redan betalar.
Min ambition är att vi på sikt ska kunna sänka kommunalskatten. Inte genom att försämra välfärden utan genom att vi skär bort kommunala barer, bastu, körsbärsträd och andra idéer som inte ska bekostas med det vi avstår till skatt.
Det är inte av Gud givet att Norrköpings ska fortsätta ha en hög kommunalskatt. Även här kan skatteslöseriet få ett slut. Men det kräver medvetenhet hos politiker och tjänstemän.