Öppet brev till vårddirektör Magnus Johansson och vård- och omsorgsnämndens ordförande Olle Vikmång:
Fredag den 13 november skedde det ofattbara och mest grymma som kan hända oss alla i samhället just nu. Vår mor, och min fars hustru sedan 65 år, avled och somnade in i covid-19 under fredagskvällen.
Under två års tid har vår mor och vi anhöriga haft ett helvete med hemtjänsten då vi hade Generalens hemtjänst som utförare. En hemtjänst som jag anmälde flera gånger och där jag också pratade med enhetschefen åtskilliga gånger under dessa år. Man utsatte min mor för systematisk vanvård som inte går att beskriva. Man bytte chef och den ena var mer inkompetent än den andra. Vid vår sista anmälan fick enheten utreda sig själv.
I den sista anmälan till vård- och omsorg påpekade jag att vårdpersonal gick hem till mina föräldrar utan någon som helst skyddsutrustning.
Jag fick följande svar: ”Vi följer regionens riktlinjer vad gäller hantering av skyddsutrustning. Detta innebär att personal således använder skyddsutrustning vid misstänkt smitta eller bekräftad smitta.”
Först och främst ett väldigt cyniskt svar. Vi som familj ställde oss då frågan vem man ska skydda i första hand: är det våra sköra äldre eller är det personalen? Efter att ha utvärderat och vänt ut och in på svaret kan jag bara konstatera att det inte är våra äldre och sköra vi ska skydda, utan personalen i första hand.
Som nog alla förstår så lyste skyddsutrustningen med sin frånvaro hos mina föräldrar. Min mamma tvingades att vara med i en lek/tävling som hon inte ville vara med i – rysk roulette. Det hör till saken att min pappa gjorde allt för att skydda min mamma. Allt utanför hemmet var farligt, så vår mamma har inte varit ute sedan augusti.
Under hela våren så vann min mamma leken/tävlingen och sommaren kom. Smittan gick ner och vi kunde dämpa vår oro lite. Personalen fortsatte givetvis att komma till våra föräldrar oskyddade, så en viss oro fanns ju givetvis fortfarande kvar då de utifrån mammas hjälpbehov behövde vara väldigt nära henne.
Hösten kom och vi fick byta hemtjänstförare. Äntligen började det att lätta lite. Vi tyckte att vi blev hörda, mamma fick en hemtjänst som var värd namnet och som vi kunde känna oss nöjda med.
Vi fick då ett telefonsamtal där vi abrupt fick ”vakna upp" till verkligheten igen. En hemtjänstpersonal var bekräftad med coronasmitta och hade varit hemma hos mamma. Inte ens efter detta samtal kom det fram någon skyddsutrustning, utan man fortsatte att komma till mamma utan skydd. Lördagen den 7/11 märkte vi att mammas allmäntillstånd försämrades. På tisdagen bestämdes det att det skulle tas ett test på mamma.
Och här och häpna, nu började personalen ha skyddsutrustning. Frågan är då för vem? Ja, i alla fall inte för min mammas skull. På torsdagen fick vi bekräftat att mamma hade covid-19. Vi tog beslutet att hon skulle vårdas hemma och inte behöva komma in på sjukhus. Fredag kväll avled min mamma i covid-19 och vi fick det smärtsamma uppdraget att berätta för pappa att mamma somnat in.
Vi har inget agg emot hemtjänstpersonal då de bara utförde sitt jobb utifrån de riktlinjer som de fått uppifrån. Däremot ställer vi Magnus Johansson och Olle Vikmång till svars. Vi kommer aldrig att kunna förlåta att de bestämde att min mamma skulle vara med och leka rysk roulette. En lek som hon förlorade. Vi kommer aldrig att få tillbaka vår mamma. Vi kommer att få leva med att ha på vår näthinna hur mamma låg i sin säng och kämpade för sitt liv.
De beslut som Magnus Johansson och Olle Vikmång tagit om att hemtjänstpersonal inte ska skydda våra svaga och äldre har berövat oss en älskad mor och hustru till vår far.
Senast i tisdags såg jag i tidningen att Magnus Johansson uttrycker att hemtjänstpersonalen fortsatt inte ska ha någon skyddsutrustning. De fortsätter att spela rysk roulette med våra äldre och sköra. Att sätta in skyddsutrustning vid misstänkt smitta är så cyniskt att uttala, för då har redan katastrofen inträffat. Detta är en lek ni inte själva vill delta i, där ni sitter på era kontor och skyddar er själva med skypemöten och undviker fysiska möten. Möten som vår mamma inte kunde tacka nej till, då skypemöten inte kunde ge henne den hjälp och omvårdnad hon hade behov av.
Vi kan aldrig få tillbaka vår mor. Men man måste nu ta sitt ansvar och skydda alla andra äldre och sköra som har varit med och byggt upp det samhälle vi lever i.
Socialdemokraterna kommer aldrig att få min röst eller förtroende så länge Olle Vikmång finns kvar i politiken.