Tre SM-guld med Dolphins, två som spelare och ett som assisterande, är inget som ger mättnad.
Tisdagsförmiddagen är kall, grå, rå och regnig när Mikko Riipinen möter upp i Vasaparken.
Dolphinscoachen har dragit luvan över det alltid nyfriserade håret och framför sig i barnvagnen är Ella, sju månader, på väg att somna.
Ett par timmar efter vår promenad runt de centrala grönområdena, förbi Ljura och tillbaka på mötesplatsen meddelar Norrköping Dolphins att de säkrat upp 33-åringen på ett långtidskontrakt som gör honom till huvudansvarig över 2025.
"Ett statement", menar David Bergström.
– Han har drivkraften och hjärtat för att lyckas och vi som förening vill gärna ha kvar Mikko under en lång tid, motiverar ordföranden.
Riipinen hymlar inte med att det är en självförtroendeboost att klubben tror så hårt på honom.
– Fyra år är mycket i basketsammanhang. Vi tog en hel del av de steg som ville och jag vet att klubben tycker att vi är något på spåren. De första stegen är inte lätta att ta men de är lättare än de sista stegen. Det behövs tid, säger Riipinen.
Och de sista stegen är guld?
– Ja, absolut. Och Europaspel också för den delen.
Hur långt bort är det?
– Det är såklart kopplat till ekonomi – men också till produkten till viss del. Om vi fortsätter i den takt som vi håller nu så hoppas jag att vi inom två-tre år kan vara någonstans där vi tycker det är rimligt att sikta på toppen.
Så där ni befinner er nu är bara en bonus?
– Det hade inte varit ett rimligt krav att ställa på spelarna att vi ska vara i toppen. Att vi kan vara det är en annan sak. Det är klart vi ska bygga lag som är i toppen om det klaffar. Men jag menar att jag vill komma till en punkt där vi säger att vi ska vara i toppen.
Debutsäsongen som huvudtränare slutade med att ligan bröts. Den här säsongen fick Mikko Riipinen lite mer pengar att jobba med och har satt en spännande prägel på Dolphins som är är svårslaget och i harmoni.
Kom du in i rätt tid, det var inte den omedelbara pressen på dig?
– Det var två saker som stämde in väldigt bra. De resultatmässiga målen var låga med tanke på den låga budgeten, men det är inte bara positivt. Jag går inte igång på att ständigt vara underdog. Men det gav arbetsro. Sedan var vi överens om förändringen av spelstil. Varumärkesbiten. Jag känner mig trygg i hur jag vill framhäva Dolphins utåt sett. Det stämde överens. Däremot var det ett tuffare läge med tanke på alla slitningar som var. Skulle jag göra något snedsteg så skulle det kunna brinna igen.
"Jag skulle definitivt vilja coacha Sveriges seniorlandslag en dag. Ett mål som jag tycker är realistiskt och som jag jobbar för är att coacha internationella matcher", säger Mikko Riipinen.
Du tvivlade aldrig på dig själv, om du var redo?
– Nej, jag var bekväm och har skaffat mig kunskap under lång tid från olika personer.
Från vilka?
– Jag fick mycket hur man bygger en grupp, en enhet som fungerar och där man får vara sig själv från de bästa jag spelat med. Att kunna spela i ett lag där Fred Drains tar ett steg tillbaka för att Gee Gervin ska skina. Alla jag spelade med är riktiga tävlingsmänniskor. Man fick en del av vad Adnan (Chuk) tyckte var viktigt och hur han såg på saken. Paul (Burke) när jag var spelare för honom. Jag har tagit lite av alla till mitt eget ledarskap. Själva taktiska basketbiten är lättare att hämta i efterhand. Vad fungerar nu för tiden? Den kunskapen med dagens teknik är lättare att inhämta.
Har du höga krav på dig själv?
– Ja, jättehöga mål.
Realistiska?
– Säkert inte.
Hur lyder dom?
– Jag skulle definitivt vilja coacha Sveriges seniorlandslag en dag. Ett mål som jag tycker är realistiskt och som jag jobbar för är att coacha internationella matcher. Det är något som jag kommer jobba extra för. Den utmaningen. Jag vet själv att allt blir extra, det är matcher som kan ändra spelares och coachers karriärer.
Har din ringa ålder varit till en nackdel?
– Nej. Men jag tror inte det är jätteobekvämt att döma Norrköping Dolphins just nu. Vi har inga veteraner. Det är ändå så att de foular ut Tim Schüberg och Felix Terins ganska lätt. Det är säkerligen inte jättesvårt att kasta ut mig från en match.
Men det har inte hänt än?
– Jo, mot Jämtland hemma förra året, men det var bara sex sekunder kvar. Det är skillnad att vara en ung tränare och en som har varit med i 15 år. Peter Öqvist står och skriker efter matchen senast. Han tyckte att det var foul på sista skottet. Jag förstår frustrationen där och då men det blir inga konsekvenser av det för att han varit i ligan så pass länge.
Var det foul?
– Nej. Det tycker jag absolut inte. Det var inte ens i närheten.
Du kan få coacha din vän och den kanske störste vi haft i svensk basket?
– Absolut. Vi har pratat om en tidsram när det skulle kunna vara aktuellt för honom. Det finns inte på kartan att vi skulle försöka få honom att välja oss före något annat. Det ska vara att han själv vill hem. Han måste ta det steget på egen hand. Det är realistiskt att Jeffery ska spela matcher för Dolphins och vi har haft seriösa samtal om det. Om saker ser ut som det gör nu tror jag han kommer spela här. Det skulle vara historiskt för Dolphins. I mina ögon den bästa spelaren som haft ett svenskt pass.
Blev du förvånad att Dolphins ville skriva fyra nya år?
– Ja och nej. Vi har samsyn på att saker tar tid. Klubben, styrelsen och David Bergström vill inte att jag ska pressa och stressa fram någonting. Då hamnar våra värderingar i kläm. Vi kan kanske lösa det på två år, man skruvar och drar åt överallt och så är det inte Hugo Bergström som spelar borta mot Luleå utan det är någon 25-åring som vi tagit in.
Innan Riipinen blev heltidsanställd baskettränare jobbade han som rådgivare på ett försäkringsbolag. Det fanns en ambition att klättra mot en chefsposition.
Erfarenheterna från det civila kommer väl till pass när coachkostymen åker på.
– Om jag skulle ge tips till någon annan som vill bli tränare, oavsett sport, så är det att ha mycket förankring i den riktiga världen. Att verka inom idrottsvärlden ger en känsla att man lever och dör för vad man håller på med. Det gör jag med. För att leda andra människor, hantera press, att utveckla, prestera och maximera – så behöver du veta hur världen fungerar. Det är svårt att vara underlägsen sina spelare om livet. Att ha en förankring där ger en förståelse för hur ekonomin i en klubb fungerar. Jag tror man får ett bättre perspektiv om man vet hur samhället fungerar. Det har hjälpt mig.
Tre SM-guld – du är inte mätt?
– Den första basketmatchen jag såg var SM-finalen 1998 i Himmelstalundshallen. Det sätter sina spår. Euforin som spelare, coacher och publik upplever tillsammans. Känslan av allt är värt det. Det finns inte på Folksam eller någon annanstans.