Harriet Ståhl och Mona Ovinder tycker är det känns olustigt med bränderna.
Det är måndag förmiddag, solen värmer och intill Vrinnevi Minigolf sitter ett gäng pensionärer, eller som dem själva föredrar att kalla sig: "Snillen som spekulerar". Gänget träffas så gott som varje dag vid minigolfen och beskriver Vrinneviskogen som en oas, en träffpunkt som varit dem trogen i många år.
– Det är otäckt om en pyroman går lös, säger Leif Öhgren.
– Man kan inte ta för givet att bränderna är avsiktligt anlagda, men om det är anlagda bränder, ja då undrar man ju, säger Ingemar Eriksson.
Det finns en oro för bränderna som härjar i skogen, men det stoppar inte gänget från sina dagliga träffar i Vrinneviskogen.
– Vi litar på brandförsvaret, tillägger Rolf Ekström med ett leende.
Harriet Ståhl och Mona Ovinder kommer ut från ett av promenadstråken, i dag har de har gått 2,1 kilometer enligt stegräknaren i telefonen. Ända sedan de blev pensionärer har besöken i Vrinneviskogen blivit mer frekventa.
– Man blir lugn, ett lugn i hela kroppen när man går i skogen säger Harriet Ståhl.
– Vrinneviskogen är rofylld och värdefull, tillägger Mona Ovinder.
Harriet och Mona går i skogen nästan varje dag, framför allt på hösten då sommardagarna tenderar att vara för varma. Trots dem misstänkt anlagda bränderna känner de sig trygga under sina promenader.
– Vi drar oss inte för att gå i skogen, men det känns olustigt. Det skulle vara förskräckligt om det blev storbrand, säger Harriet Ståhl.
– Det kan ju sprida sig och skogen ligger nära bebyggelse, man vill ha skogen kvar, säger Mona Ovinder.
Hanna med sin dotter Elisabeth som jobbar på caféet under sommaren. Hanna och hennes man driver Vrinnevi Minigolf sedan tre år tillbaka.
Hanna, hennes man och deras dotter Elisabeth driver sedan tre år tillbaka Vrinnevi Minigolf. I dag är mor och dotter på plats i caféet.
– Klart man är orolig, jag blir så orolig för min man som jobbar själv om kvällarna, säger Hanna Hanna.
Varje gång som det har brunnit har Hanna ringt sin man i oro.
– Är branden nära caféet? Stäng ner och kom hem i stället har jag ringt och sagt till min man flera gånger, säger hon.
Trots att bränderna inte varit nära så har det väckt oro. Hanna berättar att hon blir rädd när hon ser bilder på sociala medier av bränderna.
– Förra året kändes röklukten ända hit, rädslan att förlora allt på en dag, det är inte kul, säger hon.
Dottern Elisabeth som jobbar på caféet under sommaren håller med.
– Jag är så klart orolig, speciellt för att min pappa kämpat så mycket för det här, det skulle vara jättejobbigt om det togs ifrån oss.