När dricksvattnet i Kallinge i Blekinge stängdes av för fyra år sedan, för att det innehöll farligt höga doser av ämnen som finns i brandskum, vaknade samhället. Det gamla brandövningsfältet på Bråvalla undersöks nu extra noga.
Med stigande oro prioriterar samhället att hitta så kallade perfluorerande ämnen (PFAS) i vår miljö. Försvarsmakten har undersökt före detta F13 i Bråvalla och precis sammanställt en miljörapport som visar höga halter av giftet både i marken, grundvattnet, en våtmark och ett dike som leder till Norrköpingsbornas dricksvattentäkt Glan. På en övningsfält alldeles i närheten av Glan användes under många år ett brandsläckningsskum som innehöll det den farligaste varianten av de perflourerande ämnena, kallat PFOS (se faktarutan).
Dessutom finns ett materialförråd i ett berg i närheten som än idag pumpar ut förorenat vatten som innehåller PFOS. Via ett dike går det direkt till Glan. På vägen möter den en våtmark som också har fått kraftigt förhöjda värden.
– Samtidigt är det nog bra för dricksvattnet att våtmarken finns. Den fångar upp en del som annars skulle gått direkt till Glan, säger Susanne Karlsson på länsstyrelsens miljöskyddsenhet.
Mätningar har visat att 160 gram PFOS tillförs Glan varje år. Det låter ju inte mycket men verksamheten har pågått sedan 60-talet och ämnet kan inte brytas ner utan finns kvar i sjön.
Dricksvattnet mäts kontinuerligt vid Borgs vattenverk och hittills innehåller det försvinnande små mängder.
Bodil Widell, enhetschef på laboratoriet vid Norrköping vatten- och avfall, berättar att den senaste mätningen visar samma värden som tidigare, sex nanogram per liter vatten. Först om man når 90 nanogram per liter ska åtgärder sättas in.
– Så siffrorna är inte oroande i sig. Det vi är mest rädda för är istället att man börjar gräva i marken på Bråvalla så att gifterna frigörs och vattenflöden ändras, säger Bodil Widell.
Försvarsmakten har sagt att inga grävningar får ske utan att de först har godkänts.
Oron gäller de vattenlevande växterna och djuren i Glan. Dessa i sin tur äts ju av djur och människor. Giftet ackumuleras alltså i våra kroppar även om doserna är små vid varje enskilt tillfälle.
Försvarsmakten kommer nu att gå vidare och utvidga antalet mätningar. Genom intervjuer med anställda och värnpliktiga har man fått klart för sig att skummet använts runt om på området, inte bara på övningsfältet och förrådet i berget. Hur giftet sprids vidare från dessa tidigare okända källor måste undersökas. Enskilda vattentäkter i form av brunnar kommer att kartläggas tillsammans med kommunen. De brunnar som hittills undersökts och som visat kraftigt förhöjda värden används inte till dricksvatten, enligt Försvaret.
– Men detta är ett gift som inte borde finnas alls i miljön så vi måste få en uppfattning om hur mycket som finns inom området, säger Helene Ek Henning på länsstyrelsens miljöskyddsenhet.
Både hon och Susanne Karlsson var med på en information nyligen där Försvarsmaktens representanter redogjorde för sina resultat. På mötet fanns också representanter för Norrköpings kommun.
– Vår primära oro har varit att få veta hur brunnar och vattentäkter har påverkats, alltså det som direkt kan ha en inverkan på människorna. Hittills har vi fått lugnande besked, men det är viktigt att gå vidare med kartläggningen eftersom skummet använts på många fler platser än man trodde från början, säger Helene Ek Henning.
Samtidigt vill de också ha svar från Försvarsmakten vad man tänker göra för att minska utsläppen. Att sanera PFAS-ämnen har visat sig vara mycket svårt men nya tekniker kommer hela tiden fram.
– Tyvärr är de inte tillräckligt välprövade än men vi hoppas att man tar till sig så mycket som möjligt av det nya. Det förorenade vattnet som pumpas ut från förrådet i berget borde åtgärdas fort. En möjlig första åtgärd skulle kunna vara att rena vattnet genom ett kolfilter, säger Helene Ek Henning.
Jenny Bergström på kommunens miljökontor förstår att nya undersökningar är nödvändiga men anser att man också måste börja åtgärda de källor som man redan vet om så att den kända spridningen kan stoppas eller i alla fall minimeras.
– De här ämnenas egenskaper har visat sig vara bra för enskilda användningsområden, som impregnering i kläder, för ytbehandling, som brandsläckare, men de har varit helt förödande för miljön, konstaterar Susanne Karlsson.