Ett gigantisk slöseri med skattemedel

Vindkraften ökar nu kraftigt i Sverige och kan utan svårighet möta framtida behov, anser insändarskribenten.

Insändarskribenten ser vindkraften som en av de bästa lösningarna för framtiden.

Insändarskribenten ser vindkraften som en av de bästa lösningarna för framtiden.

Foto: DIMITRI MESSINIS

Insändare2020-01-18 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

SD, KD, M, och L försöker slå i svenska folket att man kan driva gamla kärnkraftverk som Ringhals 1 och 2 hur länge som helst. Men alla tekniska system har begränsad livslängd, och Vattenfall har av ekonomiska skäl beslutat att lägga ner de minsta och äldsta Ringhalsreaktorerna.
 

Om Ringhalsreaktorerna ändå skulle få fortsätta, så som SD med flera vill, skulle vi behöva subventionera kärnkraften ännu mer (den är redan starkt subventionerad eftersom staten bland annat står för försäkringskostnaden).  Av säkerhetsskäl måste miljardbelopp bland annat investeras i separata nödkylsystem och en ny bottenplåt för att ersätta den gamla, som är rostig. Detta skulle innebära ett gigantiskt slöseri med skattemedel och ta åratal av ombyggnader.
 

Även ny kärnkraft är mycket dyr. Vid det nya finska kärnkraftverk som håller på att byggas, och redan har blivit drygt tio år försenat, kommer elen att kosta närmare 2 kr per kWh. Det kan jämföras med moderna vindkraftsanläggningar som Vattenfall planerar att satsa på, som kan byggas för ca 30 öre per kWh.
Professor Lennart Söder vid KTH har gjort detaljerade beräkningar av det svenska elsystemet som visar att en kombination av vindkraft, vattenkraft och solkraft kan garantera en trygg och säker elförsörjning i Sverige. Tvärtemot vad 

SD påstår är också utvecklingen i Tyskland positiv – den förnybara elkraften ökar och kolkraft samt kärnkraft minskar. År 2019 blev förnybar energi större än kolkraft i Tyskland. Vindkraften ökar nu kraftigt i Sverige och kan utan svårighet möta framtida behov. Fortsätt satsa på vindkraft och solkraft för en klimatsmart framtid!

Peter Fritzson, professor em. vid Linköpings universitet samt civilingenjör i teknisk fysik