Miljöpartiets karta stämmer inte

Hotet från ett klimat i förändring är ett problem som angår oss alla. Problemet är dock den lösning som Miljöpartiet föreslår för att undvika detta hot, skriver Haralampos Karatzas i en replik till Eva Karlsson (NT 10/3).

24 mars 2009 00:15
Miljöpartiets förslag till lösning i NT den 10/3, att kärnkraften ska ut och vindkraften in, stämmer helt enkelt inte överens med hur verkligheten ser ut.

 

Kärnkraften är både ekonomiskt och ekologiskt mer hållbar än vad vindkraften är idag. Sådan är verkligheten. Den är ekonomiskt mer hållbar, då produktionskostnaden för el producerad av kärnkraft enligt IVA är cirka 30 öre/kWh, medan motsvarande kostnad för vindkraftsel är av KSU beräknad till mellan 38 och 42 öre/kwH. Då har man inte lagt till kostnaden för byggandet av reservkraftanläggningar för vindkraft.

 

 

Även ekologiskt sett är kärnkraften att föredra. Sett ur en livscykelanalys släpper vindkraft enligt KSU ut 14 gram koldioxid per kilowattimme, kärnkraft enbart 2,8 gram. Vindkraftens problem och kärnkraftens meriter har belysts i en replik till miljöpartiet i NT 3/6 2008. Det är beklagligt att notera att miljöpartiet inte har tagit intryck. I stället vill man ha än mer vindkraft.

 

Det bör nämnas att Miljöpartiet inte är ensamt om att föreslå mer vindkraft. Energimyndigheten föreslog i DN Debatt 30/11 att planeringsmålet för vindkraft i Sverige år 2020 ska sättas till 30 terawattimmar (TWh) per år, det vill säga en ökning med 1 500% från dagens knappt 2 TWh vindkraft per år!

 

Förutom de nämnda nackdelarna från ekonomisk och ekologisk synpunkt finns ytterligare en invändning att komma med när det gäller vindkraft, nämligen mängden. Det krävs enorma mängder av vindkraftverk för att överhuvudtaget ersätta ett enda kärnkraftverk.

 

 

De 48 verk som står på den nyligen invigda vindkraftparken Lillgrund i Öresund kan tas som exempel, ett exempel som har belysts av Carl B Hamilton (fp) i DN Debatt 30/11. Varje sådant verk på Lillgrund producerar 0,006875 TWh/år. Det innebär att det behövs nära 4 400 sådana vindkraftverk, eller motsvarande 91 vindkraftparker av Lillgrunds storlek, för att nå ett planeringsmål på 30 TWh. Eftersom många av verken i stället kommer placeras på land och har lägre effekt blir det verkliga antalet vindkraftverk betydligt större. Att hitta så många platser i Sverige att bygga storskaliga vindkraftparker på utan att det upplevs som mycket stora ingrepp i vår miljö känns nära nog omöjligt.

 

Eller vad sägs om följande exempel? Det behövs så mycket som cirka 40 nya vindkraftparker av Lillgrunds storlek för att producera lika mycket el per år som en enda kärnkraftsreaktor av den typ som nu byggs i finska Olkiluoto. Miljöpartiet nämner Olkiluoto i NT den 10/3 som ett varnande exempel. Det är svårt att förstå. Inte bara saknar miljöpartiet ekonomiska argument när de nämner Olkiluoto. De saknar även miljömässiga.

 

Miljöpartiets argument verkar helt enkelt sakna en koppling till hur verkligheten ser ut. En vidlyftig karta kantad med förslag på kärnkraftens försvinnande och vindkraftens övertagande har ritats upp, vilken ignorerar villkoren på marken. Problemet med miljöpartiets förslag är inte att vindkraften i sig är dålig; det är ett energislag som kan bli ett komplement i lösningen av klimathotet, om det får utvecklas på sunda marknadsmässiga villkor. Problemet med miljöpartiets förslag är snarare följande: När miljöpartiets karta inte stämmer överens med verkligheten, så är det deras karta som gäller. Det om något är ett problem.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Haralampos Karatzas Folkpartiet Norrköping