Utanför caféets uteservering precis inne i centrum går en billarm en kort stund igång. Trottoaren är inte direkt överfull med tanke på att det är en vanlig vardagseftermiddag i september, men en och annan knallar förbi på väg hem eller bort.

Solen skiner och det är varmt som om det vore försommar.

Leif Strömberg slår sig ner med en kopp te på en av de färgglada stolarna. Det är dagarna före premiären för Vita Hästens tränare, men några premiärnerver syns inte direkt.

Artikelbild

| Leif Strömberg.

– Jag blir inte nervös, säger han. Jag tycker om att tävla däremot, det avtar aldrig känns det som. Man vill att det ska dra igång. Jag vet tränare som mår jäkligt dåligt när det är matcher och så, då tänker jag varför de håller på? Det måste finnas annat att göra, säger han och ler en smula.

När pucken släpps i Himmelstalundshallen på fredagskvällen och Pantern står på andra sidan i första omgången av hockeyallsvenskan är det åttonde elitklubben som Leif Strömberg inleder en säsong med sedan han kom till BIK Karlskoga (då Bofors) år 2000.

Han har varit med länge.

En tränare som brukar märkas, som gillar att prata och säger vad han tycker.

Artikelbild

Du är inte nervös nu, men har den känslan ändrats med åren?

– Nej, jag tycker inte det. En gång kände jag mig lite nervös, men det var inte på grund av oss. Det var sista matchen i Umeå med Södertälje när vi gick upp. Då var jag mer nervös för att Malmö skulle vända mot Leksand än att inte vi skulle vinna själva. Vår målvaktstränare följde slutet på radion och när det aldrig tog slut sa jag till slut till honom att om Leksand kvitterar då klappar jag till dig.

Artikelbild

| Leif Strömberg.

Han säger det med glimten i ögat förstås, och så behövde det aldrig bli. Nu känner han sig trygg med det Vita Hästen han kunnat bygga från grunden inför den här säsongen efter att han kom in mitt i den förra.

– Vi är träningsmässigt där vi ska vara. Det är inga livlinor men vi har haft skador och sjukdomar i laget. I varje träningsmatch har vi ändå spelat med full laguppställning. En match (Sparta Sarpsborg) var jag lite förbannad men annars har killarna gjort det bra, säger Strömberg och lyfter speciellt en.

Artikelbild

| Leif Strömberg.

Arvid Degerstedt. Han nämner honom ofta.

– Han har tagit oss med storm. Jag är fascinerad över honom, han gör saker på isen som många rutinerade gör. Han har låg felprocent. Man måste våga utmana men kreativitet för mig är inte att åka runt och tappa pucken hela tiden. Det är inte kreativt för fem öre. Det är destruktivt. Han är modern i sin spelstil.

Vita Hästen går inte in som favoriter i höst, det är fullt naturligt. Det finns ingen anledning att vara kaxig samtidigt som Leif Strömberg tror på sitt lag som en kandidat för de hägrande topp-åtta-platserna.

På upptaktsträffen nyligen höll han en ödmjuk profil.

– När jag var i Södertälje sa jag att vi skulle gå upp och vad de andra gör skiter jag i. Och vi gick upp också. Då hade vi en grupp som vi kunde gå upp med. Men man behöver aldrig vara kaxig genom att hoppa på motståndare, man måste vara ödmjuk, säger han.

Du beskrivs ofta som lite kontroversiell och säger vad du tycker, stämmer det med den du är?

– Privat är jag inte speciellt kontroversiell. Jag säger inte så mycket. Men får jag en fråga så kan jag svara på den och säga vad jag tycker. Jag tror inte det skiljer så mycket på mig som person och tränare. Jag har ganska höga krav på ordning och reda även i privatlivet. Jag tror att om man har det och disciplin finns det även större utrymme för klacksparkar och skratt. Jag kan vara ganska tuff och rak på isen när vi tränar men sedan måste vi kunna ta ut en V75:a i duschen tillsammans efteråt. Så funkar jag.

Är din drivkraft som tränare samma idag som när du började?

– Jag tycker det. Jag tycker det är skitkul. Sedan är det intressant med de olika kulturerna som är i olika klubbar. Jag har varit i små klubbar förut, i Karlskoga till exempel var vi nästan som en sekt. Vi släppte fan ingen över bron. Sen till Färjestad under lockout-säsongen. Vi gick till final och det var Jaguar och Porsche på parkeringen utanför. I Karlskoga var det något annat, ett gäng Obs-klasselever med några som varit lite längre, haha. Vi byggde den eran och den imagen som var där.

Vilken image vill du att Vita Hästen ska ha?

– Det kan man bryta ner men vi jobbar mycket med att vi ska vara besvärliga utan pucken. Sedan har vi pratat mycket om offensiven också. I Norrköping har man sedan långt tillbaka med Rauge, Firsov och alla velat ha ett lag som jobbar knallhårt. Det är vi skyldiga att göra.

Det blåser in en lätt bris över bordet, Leif Strömberg tittar ut över gatan och säger att han trivs i stan där han nu mestadels är bosatt.

– Man märker att folk är otroligt idrottsintresserade i den här stan. Väldigt snacksjuka. Det gillar jag.

Oavsett om det är positivt eller negativt?

– Det är nästan viktigare att man går och handlar när man förlorat. Man måste kunna heja på folk och inte gömma sig. Man måste stå upp för det man håller på med. Jag brukar dra anekdoten från Färjestad när vi hade autografskrivning i Bergvik. Det är som Ingelsta här. Det var långbord och jättelång kö. En junior tyckte det var jobbigt, då sa Pelle Prestberg till honom; "jag vet precis vad du ska göra. Spela skitdåligt varje dag. Då får du spela i Munkfors. Där är det inget sådant här alls". Att folk bryr sig och tycker saker är positivt.

Genom sin tränarkarriär har Leif Strömberg också burit med sig sin livs stora sorg, under tiden i Karlskoga drabbades sambon Karin av cancer och gick senare också bort. Strömberg blev ensam med dottern Sofia.

– När hon var tre år och åtta månader stod man där. Då handlade det om planering och logostik. Klart jag hade en del uppbackning runt mig. Hon har flyttat med mig överallt, bytt dialekt två gånger. Och idag är hon min bästa vän. Vi har blivit otroligt tighta, säger Strömberg om sin dotter som idag är vuxen.

– Jag har aldrig gjort något på hennes bekostnad. Den tanken har aldrig funnits. När jag fick bud från KHL inför säsongen 2010-2011 var det enorma pengar. Men någonstans var jag inte beredd att offra relationen till min dotter.

Nu bor Sofia i Stockholm men är nere i Norrköping ibland. Här har Leif Strömberg nu två år på det nya kontraktet som han skrev efter förra säsongen med Vita Hästen efter att ha lämnat norska Stjernen i vintras.

Han var faktiskt borta från tränarjobbet under några år också som expert på Viasat, men valde att återuppta den delen av karriären igen.

– Jag ville köra lite igen. Jag gillar att stå i puckhinken.

Vad lärde du dig av att vara på "andra sidan" och jobba med media?

– Jättemycket. Jag bestämde mig tidigt för att använda tiden. Skulle jag till Karlskrona åkte jag morgonflyget så jag kunde kolla hur de tränade. Jag scoutade spelare och lärde mig att observera och registrera. Klart jag var understimulerad men det var otroligt lärorikt. Jag förstår bättre varför man får frågorna också, när man tänder till i en intervju sitter de i sändningsbussen och tjatar att det ska kastas in mer vedträ, haha.

Vad har ni för målsättning i Vita Hästen i år?

– Vi ska till slutspel. Det finns ett arbete bakom också när vi säger det, vi måste göra massa saker för att nå dit.