Det börjar bli en vana. Förra säsongen var det så ofta att jag har glömt hur många tillfällen. Den här hösten började betydligt bättre och mer positivt för publiken i Himmelstalundshallen, men nu börjar den där känslan komma smygande igen allt oftare.
Matcher och kvällar där frustrationen i Himmelstalundshallen nästan går att ta på.
Så var det mot Tingsryd också, även om det var en kväll där hemmalaget dominerade nästan fullständigt spelmässigt. Men det var just det där med att sätta dit chanserna – och göra jobbet för att komma dit ...
Om man ska summera Vita Hästens problem i siffror var det här en kväll som gjord för just detta. Eller vad sägs om sanslösa 53–12 i skott.
Ändå var det på väg mot noll poäng innan Marcus Eriksson kunde kvittera sent och åtminstone ta matchen till förlängning och straffar. Väl där fortsatte samma symptom där Vita Hästen satte ett av 14 försök.
En straff. Av 14.
Två mål på 53 skott dessförinnan.
Hela förklaringen finns naturligtvis inte i att skyttekungen Linus Andersson var sjuk. Det här var en match som Vita Hästen skulle vunnit alla dagar i veckan, men just nu spelar det ingen roll hur man vrider och vänder på det.
Jag har skrivit det förut och tycker fortfarande att den här säsongens upplaga ser både rejälare och bättre ut på många sätt än det lag som fick slita för att kvala sig kvar i hockeyallsvenskan i våras. Det finns mer potential i truppen. Spelet är bättre. Idén tydligare.
Men det faller ändå när det ger så lite tillbaka i segrar och poäng. Och även om laget dominerade skottstatistiken så totalt var det faktiskt påfallande många av skotten som Arvid Söderblom i Tingsryds mål kunde rädda tämligen enkelt. Som inte hotade tillräckligt mycket.
Vita Hästen började hitta rätt offensivt den gångna bortasvängen med nio mål på två matcher. Men då släppte man in ännu fler och fick inte med sig trepoängarna ändå. Nu var man knappt i egen zon mot Tingsryd men fick ändå inte till det där trycket in mot bortamålet som behövs för att sätta dit puckarna.
Det blev mycket sarghörn.
Mycket skott med fri sikt.
Mycket anfall mot ett samlat, defensivt Tingsryd som också fick psykologiska mål på de få offensiva raider man stod för.
Vita Hästen behöver få ihop matcherna helt och hållet. Både framåt och bakåt. Där saknas det just nu en del för att den här trenden ska brytas. Potentialen finns där, det är jag säker på. Och det syns. Men problemen är för tydliga just nu för att inte tas på allvar.