Satt du och slötittade på SVT:s basketsändning som uppvärmning till Janne Andersson och den blågula skrällpoängen på Friends?
Eller var du någon av de 1261 åskådarna som tog dig till Stadium Arena?
Knappast någon nitlott.
Vet inte om det gick genom rutan. Men det doftar lite hederlig basketnostalgi om Mikko Riipinens lagbygge.
Dolphins rötter – "Run and gun".
Vi som satt på hallgolvet i Ektorpshallen, och bevittnade Fran O´Hanlon dribbla bort den sista halvminuten till seger. Eller se David Bergström smeka ned treor i Mässhallen, kan känna att något har kommit tillbaka.
Lågbudget, visst.
Långt ifrån begåvade baskethjärnan Adnan Chuks kontrollerade och systematiska sätt att ta sig till seger.
Men på något sätt har hjärtat hittat tillbaka, för att väga upp det oersättliga.
Luleå blev verkligen ställt mot väggen på Dolphins tuffa frågor, när hemmalaget spelade som varje anfall var det sista. Till slut fanns det bara två verktyg kvar i Peter Öqvist verktygslåda som fungerade mot Dolphins energi. Quinton Upshur och Brandon Rozzells trepoängsskytte.
Första tiden för Mikko har knappast varit enkel. Att bygga ett lag utan Jocke Kjellbom och Mikael "La Bomba" Lindquist, är som att genomgå en benmärgstransplantation.
Operationen var nödvändig, främst av ekonomiska skäl, men också för att den var oundviklig.
Att dessutom skicka hem Kareem Canty gjorde inte den processen, att bygga om och nytt, lättare.
Men det visar att Mikko har de nypor och ledaregenskaper som krävs. Att han inte skjuter på de små problem som kan studsa upp i ansiktet senare. Säkert ett av coach Riipinens tuffaste samtal. Men det var för mycket, "Selfie" i individen Canty för att exponeras i en grupp, även om bollkänslan och handlederna var magiska.
Både Tyre Gathright och LaDarien Griffin har visat sig vara två fynd som offrar sig och ger energi till laget.
LaDarien stod för fantastiska blockar, mäktiga dunkar. Ligans mest flitige returtagare, 10,2 per match bara 203 centimeter lång. Mot Luleå sänkte han sex av sina sju tvåpoängsförsök under motståndarkorgen. Med nye Jeril Taylor finns ett verktyg till i rotationen där bröderna Zekovic och Hampus Åhlin kuggar i bra och Tim Schüberg och Anton Saks spelar som de vore nytända stjärnor.
Visst, segrarna kommer bli färre på vägen mot ett slutspel utan någon självklar center. Men årets något oslipade Dolphins kan ändå utmana topplagen Luleå, Borås och Södertälje, när det filats färdigt.
Vågar vi hoppas på en Jocke Kjellbom i ett slutspel? Han har inte själv sagt att han lagt skorna på hyllan.
Då kan det bli en riktigt festlig vår.
