En väntad exit – det är ett mellanår

Säsongen tog slut i Beer Shevas heta kväll. Den här gången skriver analysen sig själv – IFK Norrköping räckte inte till men det gör det inte lättare att slå bort funderingen: När får laget en lika bra chans igen?

15 augusti 2019 22:18

Hit men inte längre.

Via ett fysiskt men inte så spelskickligt St Patrick`s Athletic till ett spelskickligt men inte så fysiskt Liepaja blev det för svårt i Israel.

1–3-förlust och 2–4 sammanlagt.

Tydliga siffror och de är inte missvisande för hur det såg ut på Östgötaporten och i värmen på Turner Stadium i returen.

Kamraterna tvingas packa ihop mot ett bättre lag men det är fel att hävda att det var en spikrak Europa-exit.

Det fanns en bra chans på förhand att förlänga Europa League-vistelsen och på allvar få känna på magin i två matcher mot Feyenoord.

IFK gjorde vad de kunde spelmässigt i första halvlek, fick matchen dit de ville med ett pressspel som satt och en återerövring som fungerade.

Även om både Simon Thern och Alexander Fransson behövde en inkörningsperiod för att hitta rätt med passningar och positioner var det en signal till israelerna och publiken att de skulle få jobba.

Bollen var mestadels på hemmalagets planhalva men det väsentligaste saknades.

Kylan och kunskapen i avslutningarna.

Lars Krogh Gerson lyckades inte vända om och pricka det öppna Hapoel Beer Sheva-målet. Simon Skrabb kunde inte få ned bollen med högern och Gudmundur Thórarinsson gör normalt sett något bättre av det öppna skottläget med vänstern.

Den här gången prickade islänningen bröstet på Ernestas Setkus. 0–0. Paus. IFK orkade i hettan, men skulle de orka?

Ett dyngskott från inhoppande Niv Zrihan i Isak Petterssons bortre kryss ändrade inte förutsättningarna mer än att Peking behövde gasa mer.

En rispa.

Nästa dyngskott i ribban och framför allt returen i mål lämnade ett djupare spår.

En kraftig blödning.

Rasmus Lauritsen – på väg att bli en stor IFK-favorit, fullt förståeligt – stoppade den när han skallade in reduceringen och med bortaregelns drastiska förutsättningar var det gulblått som hade mest energi i slutminuterna. Ett mål Play Off.

Det kom i baken i stället.

Niv Zrihan rullade in spiken ur minimal vinkel och tack och adjö, Europa League. Adjö, säsongen.

Utan Jordan Larsson och en skadad Maic Sema ökade knappast IFK Norrköpings chanser att ta sig vidare. Det var med två framskjutna mittbackar från Danmark som IFK:s offensiv var som bäst i de här två mötena. Inget jättebra betyg att två panikåtgärder höjer offensiven till en dimension som hade krävts från början för att ta sig vidare.

Oavsett om det hade inneburit Play Off-spel eller inte för Kamraterna så råder det en övertro att den här truppen är bättre än vad den är.

Den har för många brister för att nå en särskilt högre placering i allsvenskan.

Den har inte vad som krävs för att ta sig ett steg till internationellt. Jens Gustafsson kommer inte att få mer intern kritik nu. Utifrån är det hårdare tongångar.

Men managerns position är inte mer osäker eller hotad för att det tog slut här och att det inte blir en ny Europa-sväng nästa år.

IFK är ointresserat av att kicka tränare. De värdesätter sin kontinuitet.

Verkligheten just nu är en säsong som ska spelas av. På gott och ont. Pontus Almqvist,Manasse Kusu och ett par namn till står och stampar och vill visa vad de kan.

Vi är många där ute som vill se dom. Det är ett bra läge att släppa fram dom.

AIK (Celtic nästa) och Malmö FF (Bnei Yehuda från Tel Aviv nästa) tog sig vidare.

För IFK Norrköping väntar Sirius borta på söndag och IFK Timrå i Svenska Cupen.

Europa League är över. Det kunde blivit mer men slutade utan någon större chock eller vånda. Det är ett mellanår.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
David Iwung