Guldfavoriten måste visa mer

Det var inte vidare vackert, men det var en härlig, ärlig kamp om varje centimeter på Råsunda och om äran i huvudstaden.

AIK vann allt i kväll och tog sin gruvliga revansch för fjolårets 2 x 0-2 mot Hammarby, men det kommer krävas mer om guldet ska landa här i höst.

25 april 2007 01:14

Att mitt fotbollsäventyr med åtta matcher på åtta dagar i nästan lika många olika divisioner stannade till vid nationalarenan gjorde gott för både min själ och mitt humör.

Det blir lätt så med två raka 0-0-matcher från superettan.

En dos allsvenskan och ett 08-derby får fotbollsvänners hjärtan att slå lite extra.

Med ett gungande norra stå (sången började timmen före avspark) på nationalarenan i ryggen fick AIK och den taktiske tränaren Rikard Norling sin drömstart. Bollen landade, via några studsar hit och dit, framför fötterna hos brassen Daniel Mendes, som tittade upp och rullade enkelt in 1-0 bakom Richard Kingston.

 

Rikard Norling - prydlig och elegant i sin kostym och rock längs sidlinjen - måste vara en av Sveriges absolut mest hängivna tränare. Han andas, sover och äter fotboll, som det står på svårsålda t-shirts utanför alla möjliga och omöjliga arenor i England.

Den här kvällen kom dock hans taktiska upplägg och tanke lite på skam, när Jimmy Tamandis tänkta "plåsterbevakning" av Hammarsbys Erkan Zengin kom av sig mer eller mindre totalt.

Ni minns väl fjolårets världsberömda markering, när Elfsborgs Anders Svensson rasade över Nicklas Karlsson bevakning på Borås Arena.

Tamandi vs Zengin blev aldrig så.

AIK fick slita sig genom de 90 minuterna för de tre poängen och kom undan med det.

Hårt jobb kan ge det på kort sikt, men sett över hela säsongen måste AIK hitta tillbaka till spelet 2006 om man ska kunna leva upp till de höga förväntningarna och gå hela vägen i höst. Jag kan tänka mig den gode Norlings djupa suck vid slutsignalen, men i samma ögonblick Martin Ingvarsson blåste av började han nog tänka på nya lösningar på problemen.

Det är så han är, Rikard Norling.


Hammarby, som var
nära, nära en kvittering några gånger om. All den effektivitet "Bajen" visade mot nykomlingen Trelleborg på Söderstadion var bara borta i Solna. Det fanns lägen, men Paulinho och Charlie Davies var inte på topp.

Jag står, trots ett AIK i viss gungning, fast vid mitt guldtips för 2007.

AIK har, vid sidan av massor av vassa matchvinnare och grovjobbare, ett unikt stöd från östra, norra och västra läktaren på nationalarenan. Det kan säkert vara ett rent helvete många gånger, men så här - en så´n här kväll - måste det vara alldeles underbart med det i ryggen.

Man kan till och med bli lite avundsjuk på stämningen och trycket, men bara lite.

Min längtan till allsvensk fotboll på Idrottsparken har dock nog aldrig varit större.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Willner