En vikboländska mitt i kyliga Atlanten

Siv Oscarsson har precis kommit hem från sitt arbete som sjuksköterska på ett närliggande äldreboende när hon i en rödstickad isländsk tunika av lopigarn hälsar mig välkommen.

7 april 2011 00:00

Hennes gråmålade hus med röd dörr gör det lätt för gäster att hitta rätt på en gata där alla andra hus är gula, gröna, röda, blå...

- Ja, alla får måla husen i vilken färg de vill här, förklarar Siv samtidigt som vi skakar hand.

Hon bor i centrala Reykjavik, bara någon gata ovanför hamnen tillsammans med sin isländske man Úlfar. Hon har arbetat som sjuksköterska större delen av sitt liv och trivs bra med sitt arbete även om hon säger att det var ett stort misstag att utbilda sig till sjuksköterska.

Ville bli ingenjör
- Jag är ingen sjuksköterska egentligen, säger hon och berättar att hon skulle bli byggnadsingenjör eller snickare om hon fick börja om sin karriär.

- Jag tycker om att måla och snickra, det älskar jag.

Tillsammans med Úlfar och sönerna Páll och Jomar har hon bott snart 30 år på Island.

- Vi blandar isländska och svenska hej vilt hemma, men jag och Úlfar pratar för det mesta svenska med varandra eftersom det var det språket vi lärde känna varandra på, säger Siv.

Rötter på Vikbolandet
Hon och Úlfar träffades
i Uppsala där hon arbetade som sjuksköterska samtidigt som Úlfar studerade på universitetet. Efter några år bestämde de sig så småningom för att flytta till Úlfars hemland Island.

- Vi åkte hit en höst innan vi fick barn för att lära känna landet och se hur det såg ut. Jag tyckte det var fint så vi flyttade hit, säger Siv som har sina rötter på Vikbolandet.

Dit reser hon årligen tillbaka för att hälsa på sina syskon på barndomsgården Väckelstad.

Att introducera sitt land för sina vuxna söner har också varit en viktig anledning för henne att med jämna mellanrum besöka Sverige.

- Jag åkte alltid hem på somrarna när pojkarna var små. Vi brukade ligga och slappa ute i Bråviken, berättar Siv.

Ibland kan hon sakna Sverige och en del av sin svenska identitet.

- Jag kan sakna att sätta mig på ett tåg och bara åka iväg, säger Siv.

På Island finns inga tåg så det får hon passa på att åka när hon är i Sverige.

Saknar tjejkompisarna
Att komma till Island som vuxen och skaffa nya vänner var heller inte det lättaste. Avsaknaden av tjejkompisar kan hon känna än i dag.

- Islänningarna skapar sina kontakter som unga. De har vuxit upp tillsammans med dem som är deras vänner i dag och det har gjort det svårt för mig att hitta isländska tjejkompisar här.

I stället har hon flera svenska väninnor som av en eller annan anledning flyttat till Island. De flesta har hon träffat genom Svenska föreningen på Island.

Medlemmarna där blev under hennes första tid i landet, när hon inte hade råd att åka hem, som ett slags substitut för hennes egen familj hemma i Sverige. Än i dag träffas hon och flera av föreningens medlemmar för att umgås och hänga med i aktuella händelser hemma i Sverige.

- Vi har en bokklubb tillsammans och träffas varje månad och läser aktuella svenska böcker som vi har beställt, berättar Siv.

Men även om den svenska identiteten och kontakten med hemlandet är viktig för henne tror hon inte att hon kommer flytta tillbaka. Hon säger att hon trivs bra på Island.

Reser mycket
Hon berättar att hon och Úlfar som arbetar inom turismsektorn brukar resa runt mycket i landet.

- Úlfar känner ju till allt och alla här på Island så vi har gjort många härliga resor här på Island, upp på fjäll, ner i dalar och utmed stränder.

Sivs favoritplats på Island är Snaefellsjökull - en 1 446 meter hög vulkan på halvön Snæfellsnes på västra Island.

- Det är någon speciell stämning där med havet, jökeln (glaciären) och naturen, säger hon.

Samtalet förs snart in på det landet varit mer känt och omtalat för de senaste snart tre åren. Bankkrisen.

- Vår familj hade tur. Vi fick alla behålla våra jobb, hade inga skulder sedan tidigare och förlorade inte så mycket pengar. Lite hade vi placerat på fel ställen men vi hade inte investerat i några vansinnesaffärer som tur var, säger Siv med ett lättat leende.

Till skillnad från många andra på Island har hon och familjen under dessa tider kunnat unna sig lite semester. När vi träffas har de nyligen kommit hem från ett jordbävningsdrabbat Nya Zeeland.

- Vi klarade oss precis, säger hon och berättar om lata dagar på Cook Islands söderhavsstränder.

Drömresan
Det var en drömresa hon fick i 60-årspresent förra året av sin man och sina söner.

Hon sträcker sig för att nå en cd-skiva på bordet framför sig. Den innehåller bilder från när hon under resan prövade på paragliding - skärmflygning från en fjälltopp.

- Jag har drömt hela mitt liv om att kunna segla högt upp i luften som en fågel, säger Siv och berättar att det var underbart.

Och underbart tänker Siv fortsätta att ha det. Att fylla 60 förra året var mycket lättare än att fylla 50.

- När jag var mellan 50 och 60 tyckte jag att jag var gammal och tänkte att jag skulle nog inte leva så länge till. Jag funderade på om det inte var dags att varva ner, sälja hus och trädgård och få en enplanslägenhet, förklarar hon.

- Men efter att jag fyllt 60 har jag gjort en lång resa till andra sidan jordklotet och tycker att det är ju en massa saker jag kan göra medan jag väntar på att dö.

Fakta Island

Huvudstad: Reykjavik med över 119 500 invånare.

Statsskick: Republik.

President är Ólafur Ragnar Grímsson.

Statsminister Johanna Sigurdardóttir, som också är den första kvinnliga statsministern på Island.

Invånare: 317 630
(januari 2010).

Island är en uppstickande del av den mittatlantiska ryggen och därför en vulkanisk ö, den ligger dessutom precis över en så kallad het fläck som gör att det är ett ännu större flöde av magma där.

På Island finns 200 till 300 vulkaner, varav ett 30-tal är aktiva.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Isabel Diaz Sjöholm