En bok om trettio år på glid

Grånad och vältalig dyker han upp. Inget låter ana att detta är en man som nästan hela livet befunnit sig på fel sida av lagen. Nu tänker han hjälpa andra före detta fångar att skriva.

13 augusti 2009 00:15
"Knarkkungen" är tillbaka. Som författare. I trettio år smugglade och tillverkade han amfetamin. Sedan tio år lever han ett vanligt liv som pensionär. Efter nio år på rymmen.

 

- Jag skriver som terapi, och hoppas få fler att börja skriva, säger Hans Christian Larsen, som i höst leder en studiecirkel hos Kris (Kriminellas revansch i samhället).

 

Vägen till månen, som han ger ut på eget förlag, är ingen hatbok.

 

- Nej, jag berättar öppet hur jag blev kriminell. Det är inget jag stoltserar med. Samtidigt beskriver jag hur jag bar mig åt för att lura rättvisan.

 

Han blev snabbt kunnig i knarktillverkning. Den lärdomen fick han i fängelset. Han har suttit både på den mer humana Norrtäljeanstalten och rymningssäkra "bunkern" i Kumla.

 

- Det sämsta med fängelserna är inte att sitta inlåst, det är mötet med de andra internerna, understryker han.

 

Det är en rå, svekfull och grym värld som Hans Christian Larsen skildrar.

 

- Vänskap och lojalitet är livsviktiga för att överleva. Man lär sig att inte lita på någon.

 

Blev av med körkortet
Internationellt efterlyst höll han sig undan, åkte fast och rymde gång på gång. Livet syntes för kort för att tillbringa bakom lås och bom.

 

Han fick tidigt smak på att tjäna "lätta" pengar. Men som student och bibliotekarie på anstalten utvecklade han andra sidor.

 

- Jag anser att mitt första straff var förödande. Jag blev av med körkortet. Efter det kunde jag inte försörja mig som lastbilschaufför, förklarar Hans Christian Larsen.

 

Han stod utan sitt åkeri sedan det uppdagats att någon smugglat knark med bilarna på lastbilssläpet.

 

Mitt i livet mötte han hustrun Pamela. Utan henne hade tillvaron lätt kapsejsat. Döttrarna är i dag framgångsrika i sina yrken. Under halva deras uppväxt satt Hans Christian Larsen i fängelse.

 

- Nöd och lust, heter det. Jag har lovat hålla detta. Men visst har det varit svårt, säger Pamela Taylor Larsen till NT.

 

Många yrken
Hon har försörjt familjen som damfrisör med egen salong, och står nu som förläggare.

 

Hans Christians lista över yrken är imponerande: hovslagare, resemontör, bartender, åkeriägare, sportflygare, uppfinnare...

 

Det är en stundtals skrämmande men också fascinerande berättelse om hur flytande gränsen är mellan att hederligt förtjäna sitt uppehälle och försörja sig på brott.

 

Hans Christian Larsen beskriver sig som troende, och älskar hundar och segelfartyg. Som seglare är han en naturbegåvning.

 

Och nu är han redan i gång med nästa bok Det var inte mitt fel. Den ska handla om fyra ungdomar på glid. Grupptrycket leder på en sekund till katastrof.

 

Värst att stå tomhänt
På väg från Spanien, där byggvågen ebbat ut och han inte längre kan försörja sig som byggmästare, tog han sikte på barndomens Värmland men har slagit sig ned i Norrköping. Där på den öppna anstalten upplevde han en gång "snudd på paradiset".

 

- Nu känner jag att jag har en uppgift. Nio av tio som blir dömda till fängelse återfaller i brott. Jag anser att fotboja i många fall är klart bättre.

 

- Det svåraste är att stå tomhänt, utan jobb och bostad, vid frigivningen. Samhället har svårt att ta emot den som suttit inne. Det satsas inga resurser där de behövs mest, anser Hans Christian Larsen.

 

- Jag vill som gammal intagen - som löst mina problem - hjälpa unga kriminella på rätt köl.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Maria Waxegård