Anne Lundberg har fullt upp

- Jag är mig själv, och jag är ganska vanlig. Men jag tror att jag är ganska duktig också.

11 juli 2009 00:15
Hon har vunnit svenskarnas hjärtan via tavlor, lampetter och gamla brudkistor. Nu är hon en av Sveriges mest populära programledare och leder sin första egna pratshow i sommar. Fem lördagskvällar i rad tar hon emot gäster på löpande band.

 

Hon pratar mycket och ganska högt. Hon säger det själv. Att hon tar stor plats, är intensiv och viftar med armarna. Men hon kan inte hjälpa det, hon blir ju alltid så himla engagerad. Men kanske måste man ha ett invärtes högt tempo för att klara av att ha tusen karriärmässiga bollar i luften.

 

Men just programledare är hon inte så pigg på att kalla sig.

 

- Det är bara en av många saker jag gör. Det är journalist jag är, säger hon .

 

Bytte jobb
Det är så hon gör. Slår fast, rakt på, inga krusiduller. Kanske är det en journalistisk yrkesskada. Anne Lundberg har tillbringat största delen av sitt yrkesverksamma liv inom samhällsjournalistiken, och utan ett visst mått av kunskap och folkbildning i programmen skulle hon "inte kunna göra bra tv".

 

Att Anne Lundberg fick jobbet som programledare för Antikrundan berodde helt enkelt på att producenten frågade. Det var inte svårare än så. Tidigare programledaren Jesper Aspegren hade slutat, och Anne Lundberg tyckte att det var en utmaning att göra något nytt.

 

Hon lämnade sitt jobb på Reportrarna och började resa runt i Sverige med resten av tv-teamet för att värdera de saker som legat i svenskarnas gömmor. Nu har programmet mångmiljonpublik och tittarna älskar att se människor chockade miner när de får veta att broschen de köpte för en femma egentligen är värd hundra tusen kronor.

 

Förra året betalade sig Antikrundans långa och trogna tjänst - programmet har funnits i 20 år - i form av ett pris på Kristallen-galan, där tv-tittarna röstar fram sina favoriter. Anne Lundberg blev bästa kvinnliga programledare. Och det var en känslosam programledare som tog emot priset med tårar i ögonen.

 

Folk känner igen sig
Uppskattningen från tittarna förklarar hon själv med att folk känner igen sig i henne. Och att hon faktiskt är bra.

 

- Jag är mig själv, och jag är ganska vanlig. Men jag tror att jag är ganska duktig också. Jag har en hög journalistisk kompetens, jag kan ställa de frågor folk vill höra och jag har lätt för att få svar. Jag får kontakt med människor och är opretentiös.

 

När internetsajten Mötesplatsen genomförde en undersökning om vem man som singel helst skulle äta en middag med på tu man hand, hamnade Anne Lundberg i topp. När hon hör det håller hon på att skratta ihjäl sig.

 

- Gud, så trevligt! Men sådant där ska man inte ta på för stort allvar. Det är ju ett bara ett uttryck för ett kändisskap. Ingen av de där personerna känner mig på riktigt. Jag kanske är skitotrevlig i verkliga livet! Själv kan jag ju till exempel tycka att Michael Nyqvist är skitsnygg, men det hade jag kanske inte tyckt om han inte varit skådis.

 

Men i vardagen märks inget kändisskap. Anne Lundberg bor med sina två barn i en gammal lärarbostad på den skånska landsbygden, samma trakt som hon växte upp i. Vardagen består i hämtningar, lämningar, matlagning och stress.

 

Precis som för alla andra morsor. Hon känner de flesta i samhället sedan högstadiet, och när hon handlar i närlivsbutiken är det ingen som bryr sig om ifall hon syns på tv eller inte.

 

Inga kändiskretsar
- Jag rör mig inte i kändiskretsar. Jag vill inte. Det är väldigt lugnt med det där. Jag känner mig inte ens särskilt känd. Jag har fullt upp med mitt, och tror inte att det är ovanligt att jobba mycket och göra karriär samtidigt som man har ungar och ett hus som ska renoveras. När man är mitt i livet händer det mycket och tiden är knapp, så är det bara.

 

Första journalistjobbet var på tidningen Arbetaren i Göteborg. Anne Lundberg gick på Journalisthögskolan, och hade inte en tanke på att göra karriär som programledare. Hon ville "förändra världen och sådär", producera socialrealistiska reportage, ge människor en röst, wallraffa och göra stora avslöjanden.

 

Hon är den första journalisten i familjen. Har alltid varit extremt nyfiken. En ledartyp. Höll i elevrådsmöten och var engagerad. Som upplagt för en journalistisk karriär. Men en annan yrkesdröm var snubblande nära att bli verklighet när Anne Lundberg bodde i USA som au pair och var ihop med en kille som var pilot.

 

- Jag flög med honom och kände bara "fy fan, vad kul!". När alla mina kompisar drömde om att bli flygvärdinnor ville jag bli pilot. Varför begränsa sig, liksom? Jag sökte till trafikflygarhögskolan två gånger. Jag kom ganska långt men föll på simultankapacitetproven. Men det var ganska halvhjärtat, eftersom jag börjat satsa på journalistiken. Jag gjorde det mest för att se om jag kunde.

 

Mycket är gjort, men det finns så mycket mer kvar att göra. Visst har hon yrkesdrömmar kvar att förverkliga.

 

-  Ja, alla ogjorda program. Jag vet bara inte vilka de är.Sara Haldert/
TT Spektra
Fakta Anne Lundberg
Anne Ebba-Karin Lundberg är en 43-åriga journalist och programledare, bosatt i skånska Skivarp och är mamma till Jack, 13 år och Oscar, 11 år.

 

Tidigare har hon bland annat varit reporter på
SVT:s Rapport", "Reportarna och Uppdrag granskning. Programledare för Antikrundan, Landgång, Himlen kan vänta. Sommarvärd i P1:s Sommar, julvärd i SVT och långvarig medverkande i På spåret.

 

Om att vara kvinna i karriären: " Jag skulle vara djupt orättvis om jag sa att det är svårt att vara kvinna på tv. Jag får igenom mina idéer och får göra de program jag vill, får enormt mycket möjligheter och har en bra lön. Jag har aldrig känt mig förfördelad av att vara kvinna. Å andra sidan har jag aldrig känt mig förfördelad över huvud taget i livet. Jag har aldrig tyckt synd om mig själv, har aldrig varit ett offer. Jag vet att det finns en massa ojämlikheter i livet, men har ingen erfarenhet av det själv."

 

Om att vinna pris på Kristallen-galan 2008 som bästa kvinnliga programledare: " Det var otroligt känslosamt. Antikrundan har varit nominerad så länge Kristallen-galan har funnits men aldrig fått priset. Förra året hoppades jag att programmet skulle vinna, men att jag skulle få det fanns inte i min värld. Där satt jag och var besviken, tills jag blev uppropad. Då kändes det som att programmet fick en Kristall ändå."

 

Om karriären: " Jag känner mig inte framgångsrik, men nöjd med min kompetens. Jag har privilegiet att jobba med det roligaste jag vet, som jag dessutom är ganska bra på. Jag får ägna mina dagar och får betalt för att göra det jag är bra på och tycker är kul. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad."
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!