Dårarna möts på baksidan

5 februari 2015 04:00

Aftonbladet Kulturs chef Åsa Linderborg skrev i helgen en halsbrytande artikel om Röda armén, befrielsen av Auschwitz, Sovjetunionen, Östeuropa under andra världskriget och hur vi ska vara tacksamma att kommunisterna befriade Europa från Hitler och nazismen. Dessutom hävdar Linderborg att Sovjetunionens insatser under andra världskriget medvetet döljs av ”högern” som försöker skriva om historien. Till sist påstods att Vladimir Putin inte varit inbjuden till minnesceremonin av 70-årsdagen av lägrets befrielse och Förintelsens minnesdag.

Jag vet varken vilket ”höger” som åsyftas, ej heller vilken historieomskrivning som åsyftas. Däremot kan man enkelt kontrollera att Putin skickade sin stabschef Sergej Ivanov till ceremonin och att inga stats- och regeringschefer var ”inbjudna” (däremot välkomna). Endast överlevande fångar var inbjudna för att hålla tal. Däremot lyckades Moskva effektivt sprida den felaktiga historien/propagandan att Putin inte var inbjuden, vilket bland annat Dagens Nyheter rapporterade.

Linderborgs artikel är hopplös. Hur en disputerad historiker kan ge sig in i en diskussion om utvecklingen på östfronten innan, under och efter andra världskriget utan att med ett ord nämna Molotov Ribbentrop-pakten och Järnridån är häpnadsväckande och intressant nog helt i linje med den historieförfalskning som numera orkestreras från Kreml. Stalin gjorde inte upp med Hitler och det var Finland som anföll Sovjet! Således är det symptomatiskt att ryska ambassaden i Stockholm glatt twittrade ut Linderborgs historiska haveri till artikel.

Att makten i Kreml griper alla halmstrå som uttalar sig positivt om Ryssland under Putin är knappast förvånande. Sanktionerna har tvingat fram nya vänskaper. Runt om i Europa finns partier och politiker som på olika sätt ventilerar sina sympatier för den nye tsaren. Exempelvis uttrycker det nazistiska partiet NPD i Tyskland behovet av goda förbindelser mellan länderna. I Storbritannien har UKIP:s partiledare sagt att Putin är den världsledare han beundrar mest. Nationella Frontens partiledare Marine Le Pens vurm för Putin är väldokumenterad och i Grekland hyllas Putin av såväl rasisterna i Gyllene Gryning som av den nyvalda extremvänsterregeringen. Partiledaren och premiärministern Alexis Tsipras, Syriza, har under hela Ukrainakrisen motsatt sig sanktionerna. Sverigedemokraterna i Europaparlamentet röstar stundvis i liknande riktning.

Den ideologiska axeln är dock inte linjär, med ytterligheterna långt ifrån varandra. Snarare är det en sfär eller cirkel. På baksidan möts de totalitära och odemokratiska krafterna. Tokvänstern, nationalister, rasister och nazister har alltså funnit en gemensam grund att stå på när det gäller förhållandet till Putin.

Ideologin är totalt ointressant för sådana som Vladimir Putin. I samma andetag som han varnande talar om ”fascismen” i Ukraina skakar han hand med riktiga fascister i Grekland, Ungern eller med Nationella Fronten i Frankrike. Det som förenar, hatet mot USA, EU, Nato och demokratins principer, överskuggar petitesser som huruvida du hatar på grund av klass eller ras. Att Aftonbladet Kultur kvalar in i den här gruppen är beklagligt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mattias Olsson