Titta in i huset på en av Sveriges äldsta gator

Östgötska Skänninge eller italienska landsbygden? Mja, i solen på den lummiga bakgården på Follingegatan känns skillnaden hårfin.

29 juni 2019 15:00

Självklart påverkas vi av att solen skapar medelhavsvärme den junieftermiddag vi går in genom grinden till den k-märkta byggnaden på en av Sveriges äldsta gator. Och givetvis gör den porlande fontänen från Rom sitt till. Liksom att vi serveras kaffe och glass i skuggan av en vinranka, under ett parasoll, intill en stor fågelbur, och att det doftar förföriskt från alla blommande växter på gården ...

Men allra mest är det förstås Richard Holmgrens och Virginia Wallins fäbless för Italien och alla influenser de har tagit med sig tillbaka från sina resor dit som skapar stämningen. Tillsammans med Richards jobb som arkeolog, främst i Mellanöstern.

Ja, nog är det ett spännande hem vi har kommit till.

Att det blev Skänninge kan möjligen ses som en slump, men det faktum att det är en av Sveriges äldsta städer bidrog förstås när flyttlasset skulle gå.

– Vi bodde i en etta i Linköping, på 40 kvadratmeter med en hund, samtidigt som Richard hade sitt företag hemma, säger Virginia. Jag ville ha hus!

Hon fick nys om den gamla byggnaden i Skänninge och tog med Richard på visning.

– Vi älskar när det inte är raka linjer och när ögat faller på nya saker hela tiden när man besöker ett hem, säger Richard. Och att Skänninge är en så gammal stad, ja det har ju sin charm.

Ett skambud senare var huset deras.

Det är sex år sedan.

– Vi stortrivs! Här bor vi billigt, har nära till affärer och pendeln. Och varje vår, sommar och höst kan vi ta bilen och åka till gårdarna runt omkring och köpa allt vi behöver i matväg, och betala i en hink på varje ställe.

Som den historieintresserade arkeolog han är, Richard, får vi förstås en och annan intressant föreläsning i miniformat under besökets gång.

Som att Follingegatan är en av Sveriges äldsta gator till exempel.

– Redan på 1200-talet var gatan tydligt utmärkt intill kyrkan. Många av husen var gamla pubar. Föreställ er vilka fylleslagsmål det ska ha varit här på innegårdarna!

– När vi grävde för att göra i ordning till fågelburen så hittade vi faktiskt en ledkula från en människa i marken, alldeles under syrenbusken.

Vardagsmat för en som är utgrävare till yrket förstås.

Högst motvilligt lämnar vi solen och den sköna platsen intill vinrankan och går inomhus.

– Labrusca, säger Richard och nickar mot den klättrande växten. Den odlas inte på stock som de flesta andra vinrankor, utan i träd. Från början var det etruskerna som hämtade plantan i skogen och odlade den till husbehov.

Via hallen går vi ett trappsteg upp och rakt in i köket. Ett stort bord av gamla plankor och med plats för många tar upp en stor del av rummet. Takbjälkarna från när huset byggdes någon gång i skiftet mellan 1700- och 1800-talet är synliga. Vad har de sett genom åren? Tänk om de kunde prata!

Förmodligen har här varit bykhus en gång i tiden. Och delen mot gatan, där Richard och Virginia har vardagsrum och ett pysselrum, lär ha huserat en tidnings- och tobakshandel.

Vardagsrummet ja, det är förstås inrett för att passa husets stil. Ikeabokhyllor har monterats fast i väggen, målats för hand i en grågrön kulör och försetts med lister nedtill, upptill och längs de främre synliga stommarna.

Här och där står krukor och andra prydnadssaker från italienska Tarquinia. Det är exakta kopior och samma lera som originalen som tillverkades för 2 500 år sedan.

Soffbordet då? Ja, det är två vältrampade gamla golvplankor från Ryfors i Mullsjö. I spikhålen har Virginia stuckit ner spetsiga ljusstakar.

Vi beundrar ett gäng ansikten i lera från Sibiu i Rumänien och en tavla från botaniska trädgården i Köpenhamn, innan vi går en trappa upp. Upp i tornet. Upp till – kryptan.

Här finns anledning att bara stå och titta. I timmar! Det lilla, ganska mörka, och obegripligt välfyllda rummet väcker många känslor – förvåning, fascination, en hel del vördnad, ett uns av rädsla och mycket nyfikenhet.

– Man kan säga att jag började bygga det här redan när jag var 14 år, säger Richard. Historien har alltid betytt mycket för mig, det var ett sätt att fly vardagen.

Rummet är ett mikrokosmos av den mänskliga historien. En påminnelse av kulturer som kommit och gått under flera tusen år i Sydostasien, Indien, Syd- och Nordamerika, Kina, Ryssland och Medelhavsområdet bland annat.

Här finns en mumifierad sjöjungfru från mitten av 1800-talet, den lär ha stått vid altaret i ett Japanskt tempel. En sten från Armenien som användes för att krossa skallen på människor. En inramad och mycket skör liksvepning från Kristi tid, samtida med Jesus. En sten som legat längst upp på Keopspyramiden i Egypten (en ungdomssynd, förklarar Richard). Ett förkrympt huvud, ett människokranium, en sabeltandad tiger, ett skelett av en T-rex och vete från 3 000 år före Kristus, hämtat från Jordanien.

– Blanda det med fil så har du världens äldsta müsli, säger Richard.

Listan på spännande föremål kan förstås göras oändlig. Det svindlar lite när Richard visar en goblet från Armenien. Det är en kalk man druckit vin ur. Richard tillbringar mycket tid just i Armenien, och tillsammans med andra arkeologer har han hittat bevis i en grotta för att det äldsta vinet tillverkades där. Obegripligt nog år 4 200 före Kristus.

Mitt bland alla saker står en gästsäng. Välkommen till en natt mitt i historien!

– Alla vill inte sova här, säger Virginia.

Vi går ner igen. Tar en sväng genom badrummet och pratar om att tvättmaskinen ska byggas in. Sen tittar vi på stockrosorna utanför ytterdörren. Vi har tagit klivet tillbaka ut i nutiden alltså, och det känns surrealistiskt.

Intill den porlande fontänen från Rom tackar vi för oss och går ut genom en grind på baksidan. Nickar lite åt ett huvud i lera som sitter ovanför grinden. Det är Fufluns vingud. Bara sådär.

Richards och Virginias hem påverkar sina besökare, det är ett som är säkert.

Här bor:

Richard Holmgren och Virginia Wallin med parson russell terriern Milou.

Richard är arkeolog och Virginia är projektanställd och arbetar med arbetsintegrerande sociala företag, ASF.

Huset byggdes i övergången mellan 1700- och 1800-talet och byggdes till 1870. Det är 92 kvadratmeter stort, fördelat över fyra rum och kök i två våningar. Tomten är 220 kvadrat.

Virgina och Richard tipsar om stilen: Vi hämtar en del inspiration från den viktorianska tiden när vi inreder. Ett bra tips är att bygga in och smycka bokhyllor till exempel, med extra lister och kanske måla i en vacker färg så att de passar in i stilen och i tidsandan i rummet.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Lindén