I somras blev det inte av. Men nästa år siktar Söderköpingsbon på att tävla i Långlialoppet i Filipstad igen.
Motorcykeln är finputsad och startklar. Pärlan är en engelsk BSA, 500-kubikare av årsmodell 1949. Lennart köpte den nedpackad i lådor och byggde själv ihop den till en backcykel.
– Det finns tyvärr inte så många backtävlingar numera. De har slutat åka i Björnsnäsbacken och i Mariehof var det länge sen, säger 89-åringen om sporten han ägnat sig åt de senaste 15 åren.
Prissamlingarna från olika backtävlingar visar att han gjort det bra.
En trappa ned, i källaren, har han sitt andra hem. Här i "verkstan" blir det många timmar av mekande och plockande.
– Verkstan hör ihop med lägenheten. Vi flyttade hit 1967, berättar han.
I det största rummet står en svart Yamaha uppallad och på golvet står en BSA-motor som han plockat ihop av delar som blivit över.
Totalt har han sex olika motorcyklar, varav två är för backtävlandet. Den första var en Rex på 98 kubik, därefter blev de större.
Väggarna är fyllda med lådor och verktyg av alla slag. På en bänk står en metallsvarv som används flitigt. Om någon reservdel skulle fattas skapar han den ofta själv.
Han fixar med tvåhjulingar av flera slag, såväl med som utan motorer. Inte sällan hjälper han grannarna med cyklar.
En trappa upp har han mycket pyssel med hushållet när hustrun Anna-Lisa har begränsad rörlighet på grund av sjukdom.
– Jag städar, tvättar, handlar och sånt som behöver göras.
Eftersom prästen skrev fel i kyrkböckerna efter dopet, Leonard i stället för Lennart, har misstaget skapat en del bekymmer genom åren.
– Det är lite bökigt det där. När jag ska hämta ut paket kan det bli problem när namnet inte stämmer med körkortet.
Vilket namn använder du helst?
– Lennart. Men de flesta kallar mig ändå Sjögren, svarar han med ett leende.
Fram till 60 års ålder jobbade han som vägarbetare och bergsborrare med mycket fysiskt arbete. Han har alltid varit en flitig motionär och bland annat avverkat 17 Vasalopp, Vätternrundan, Lidingöloppet, Höstmilen med mera.
Han cyklar fortfarande, ofta blir det kanalbanken ut till Mem och tillbaka på den tioväxlade Monarken, tolv kilometer som brukar ta 40 minuter.
– Det brukar bli varannan dag. Om jag inte kommer iväg känns det fel på något sätt. Jag mår mycket bättre av det, säger fixaren Sjögren.
