"Ska du lukta på glöggen, pojke?"

Tillblivelsen av en nutida julklassiker: Per Åhlin kliver fram ur Tage Danielssons skugga i en ny, rikhaltig utgåva av "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton".

13 december 1915 12:04

Det är en av julens mest citerade repliker, Karl-Bertil Jonsson erbjuds att sniffa på sin fryntlige faders heta, alkoholhaltiga juldryck. Men vem är upphovsmannen till den populära repliken? I filmen uttalas den som sagt av Karl-Bertils far, varuhusdirektören Tyko Jonsson. Han lånar sin röst av skådespelaren Toivo Pawlo. Många skulle säkert peka ut Tage Danielsson eftersom han skrev sin julsaga redan 1964. Då gavs den ut i särtryck men införlivades i senare upplagor av "Sagor för barn över 18 år". Men den egentliga upphovsmannen var Per Åhlin, som gjorde filmen tillsammans med sina medarbetare. Filmen, stillsamt berättad av författare Danielsson själv, saknade gags: glöggsniffningen följs av Karl-Bertils immiga brillor.

Man Tage Danielsson får inland oförtjänt kredd. Det är likadant med Astrid Lindgren, sådant som är förknippat med henne är inte sällan Olle Hellboms, Georg Riedels, Björn Bergs eller Ilon Wiklands verk.

1975 kläcktes idén att filmatisera sagan om Karl-Bertil Jonsson. Det skulle bli ett av de sällsynta fall där den litterära förlagan är bra men den efterföljande filmen ännu bättre. Ganska snabbt kom man fram till att det skulle bli en animerad film. Per Åhlin hade precis haft premiär på sin film "Dunderklumpen". Nu gick han samt tio färgläggare och tre animatörer – det här tilldrog sig sannerligen före digitaliseringens tid! – loss för att göra Karl-Bertil Jonsson till filmhjälte.

Åhlin gjorde inte enbart en handtecknad film. För att ge den atmosfär, särskilt vad gällde miljöerna, skapades modeller av hus och byggnader såväl direktörsvillor som slumkvarter. Det var också han som gjorde Karl-Bertil inte helt olik en ung Tage Danielsson och som gjorde sagan tidlös genom sina anakronismer: bilar med gengasaggregat paras med svartvita tv-apparater som dånande förmedlar julottans glada budskap. Allt blev klart precis före premiären, som nästan gick helt spårlöst förbi.

Det senare skriver Elisabeth Lysander om i en text om filmens receptionshistoria. Men "Sagan om Karl-Bertil Jonsson" vann i längden. Det dröjde inte länge förrän den folkhemske svenske julhjälten Karl-Bertil ställdes mot sin kapitalistiske amerikanske konkurrent Kalle Anka. Och gissa vem som avgick med segern?

Fast Karl-Bertil Jonssons Robin Hood-inspirerade idé att skänka rika knösars julklappar till de obemedlade och utslagna har inte alltid hyllats. All egendom är inte alltid stöld. Karl-Bertil Jonsson har dragit på sig kritik från såväl libertarianer för sina egendomsbrott som den mer hårdfjällade vänster som anklagat honom – och naturligtvis Tage Danielsson – för att förespråka borgerlig välgörenhet för att lösa samhälleliga sociala problem. Det är naturligtvis bara brackorna hos den akademiska vänstern som inte förstår att en brusig man i keps och med en kropp formad som en öltunna mycket väl kan ha utbyte av Sartres "Les Mots" i originalupplaga.

Idag kan man möjligen se Karl-Bertil som en förkämpe för det hållbara återvinningssamhället där han återdistribuerar handmålade porslinstallrikar, tändstickstavlor föreställande Bodens fästning och japanska servettringar av päronträ till de som värderar dem högre än slit- och slängsamhällets storkonsumenter. Eller som en förebild när hemlöshet och utsatthet, segregation och främlingsfientlighet har ökat i Europa.

Må Karl-Bertil Jonsson leva länge än och skänk en tacksamhetens tanke åt den underskattade Per Åhlin framför tv:n på julafton. Det är en god gärning i julens anda.

Litteratur

Tage Danielsson/Per Åhlin

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Efterord: Elisabeth Lysander

Wahlström & Widstrand

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!