Schack och religion i Kalmuckien

I den ryska delrepubliken Kalmuckien samsas Buddha och Lenin. Och en enväldig president. David Isaksson reser till den enda buddhistiska delen av Europa.

29 februari 2008 00:15
Saker jag hört om Kirsan Nikolajevitj Iljumzjinov: Att han blivit bortförd av utomjordingar, det är i alla fall vad han påstår. Att han 2005 erbjöd tio miljoner dollar för att flytta Lenins lik från Moskva till Elista, huvudstad i den ryska delrepubliken Kalmuckien, med motiveringen att det vore "bra för turismen". Att han 1996 sa sig ha köpt Maradona till Elistas fotbollslag Uralan. Fotbollsstjärnan har ännu inte dykt upp.

 

Kirsan Iljumzjinov är inte bara en excentrisk miljonär, utan även Kalmuckiens president. Huvudstaden Elista ligger 20 timmars bussresa från Moskva. Jag bestämde mig för att åka dit, packade väskan, låste ytterdörren och tog metron till busstationen.

 

I Kalmuckien tillåts ingen opposition. Arbetslösheten är skyhög och republiken utfattig. På landsbygden har många inte ens el och vatten. Iljumzjinov valdes till president 1993. Då var han 31 år. Det första han gjorde var att upplösa parlamentet och ge sig själv mer makt.

 

Han vann valet igen 1995, det fanns ingen annan kandidat. I sin valkampanj lovade Kirsan en hundradollarssedel till varje invånare och att alla herdar skulle få varsin mobiltelefon. Löftena infriades aldrig. Han är republikens rikaste man, med ett privat jetplan och sex Rolls Royce.

 

 

På Lenintorget i Elista står en folkmassa kring ett stort schackspel. De följer partiet uppmärksamt, då och då går ett barn i treårsåldern in på brädet och flyttade en löpare. Ingen blir upprörd, pjäsen ställs alltid lugnt tillbaka.

 

-Nu är han död, säger plötsligt en äldre man. Det har varit uppenbart en tid, det är inte många drag kvar av det här partiet.

 

Vid torgets ena kortsida står en Leninstaty, något som är vanligt i mindre ryska städer. Det är nästan bara i Moskva och S:t Petersburg de är bortplockade. Vid torgets andra ände står något mer ovanligt, ett buddhistiskt tempel.

 

Kalmuckien är den enda plats i Europa där buddhism är den dominerande religionen. Den som går runt i Elista kan tro sig vara i någonstans i Tibet. Överallt finns stupor, pagoder, tempel och Buddhastatyer. Etniskt är majoriteten mongoler, ättlingar till nomader som slog sig ner här på 1600-talet. De har en historia full av lidanden. 1943 deporterade Stalin hela befolkningen till Sibirien. Först 1957 tilläts de komma tillbaka.

 

På Lenintorget träffar jag de tre väninnorna Ajsa, Engela och Zajana. De är alla 15 år och har precis slutat skolan för dagen.

 

-Vi älskar Kalmuckien. Jag är patriot, säger Zajana. Men efter skolan vill jag studera i London eller kanske Paris.

 

 

Flickorna är, som så många i Kalmuckien, hängivna schackspelare. Iljumzjinov är inte bara Kalmuckiens president, utan också den internationella schackorganisationen FIDE:s. Efter att han 1998 lyckades få schack-OS till Elista byggde han City Chess, en schackstad, för omkring 50 miljoner dollar. Med tanke på hur fattig republiken är var kritiken förstås stark. Presidenten, själv en skicklig schackspelare, har också gjort schack obligatoriskt på skolschemat. Alla barn måste spela schack i årskurs ett till tre.

 

På Olympiska skolan håller Michail Golosja i en schacklektion. På ett stort schackbräde går han igenom slutspel för några tioåringar. Eleverna tittar noga och föreslår drag, upptäcker om deras förslag inte fungerar och kommer på nya lösningar. Alla verkar mycket engagerade. Sedan är det dags för skriftligt prov på öppningar.

 

Under rasten vill Michail röka en cigarett. Vi går bort en bit från skolbyggnaden för han vill inte att barnen ska se att han röker.

 

-Men de vet ändå, säger han.

 

Förmodligen har han rätt. Om inte annat för att han hela tiden haft paketet i bröstfickan.

 

Michail berättar att det är svårt att hitta riktigt duktiga schacklärare och menar att eleverna har nytta av schack även i andra ämnen.

 

-Det förbättrar deras intellektuella förmåga och koncentration. Och du ser ju hur roligt de tycker att det är.

 

 

En tur till schackstaden City Chess visar att den ser ut som ett prydligt radhusområde med en stor byggnad för schacktävlingar i mitten. Husen vid ingången är välskötta, men det är så gott som folktomt. Inte en människa bor här. Den som promenerar runt upptäcker också att husen lite längre bort håller på att rasa samman.

 

Det enda jag kunde hitta förutom en pizzeria var ett museum där man visade bilder från när City Chess byggdes. På en av bilderna gick skådespelaren Chuck Norris runt på byggplatsen. Kirsan Iljumzjinov räknar Norris, känd för sina karatefilmer och tv-serien Walker, Texas ranger, som en av sina vänner. Man får gissa att det antingen är schack eller buddhism som fört dem samman.

 

Precis som överallt i Ryssland har religion fått ett uppsving efter Sovjetunionens fall. Men på få platser är återkomsten så tydlig som i Kalmuckien. I en republik med 300000 invånare har Iljumzjinov byggt åtminstone 30 buddhistiska tempel, 22 ortodoxa kyrkor, en synagoga och en moské. Han har också uppfört en katolsk kyrka efter att 1994 ha träffat Johannes PaulusII. Det påstås att när kyrkan byggdes fanns bara en enda katolik i hela Kalmuckien.

 

Burkhan Bakshin Altan Sume är Europas största buddhistiska tempel. Den tibetanske munken Gen Navant Lodoj kommer till intervjun med andan i halsen från en ceremoni. Han berättar om buddhismens ställning under Sovjettiden.

 

-Man kan inte förlora sin andliga tro, men eftersom öppen tro var förbjuden kan man säga att en viss tillbakagång förekom. Sedan Ryssland blev en demokratisk stat har vi inga problem med att uttrycka vår tro. Kalmuckiens president hjälper oss buddhister, å andra sedan hjälper han alla religioner här.

 

Den katolska kyrkan ligger mittemot templet och ser ut som ett litet blått torp. Trots att klockan är tolv på en söndag är det stängt. Men efter någon timmes väntan dyker franciskanerbrodern Viktor Maikevitj upp.

 

Prästen är på semester men Viktor visar gärna kyrkan. Interiören är spartansk med omålade spånskivor. Altartavlan är dock mycket vacker.

 

-Det finns 15 katoliker i Elista, berättar broder Viktor. Och ja, presidenten hjälper oss. Han hjälper alla religioner.

 

 

Alla är inte lika positiva till Iljumzjinov. 1998, precis innan schack-OS skulle gå av stapeln, hittades journalisten Larisa Judina knivmördad. Hon hade anklagat presidenten för korruption. Två män dömdes senare för mordet, båda nära medarbetare till presidenten, men den som beställde mordet straffades aldrig.

 

Tidningen där Judina arbetade, Sovjetskaja Kalmykia, har sin redaktion i två rum på Hotell Elista. Att trycka tidningen i staden går inte, trots att tryckeriet ligger mindre än hundra meter från redaktionen, berättar tidningens politiska kommentator Vitalij Kadajev. Idag trycks den istället i en grannrepublik.

 

-Iljumzjinov har varit här sedan 1993. Det är hans fjärde period som president. Ingen ska kunna sitta så länge. I ett normalt land händer inte sådant, säger Vitalij.

 

Tidigare valdes republikens president i allmänna val, men sedan 2005 utses han av presidenten Putin.

 

-Jag vet inte varför det blev så. Av något skäl bestämde vår älskade president att folket inte längre var goda nog att bestämma. Varför Putin valde Iljumzjinov förstår jag inte. Han är alltid iväg som FIDE-president. Han är i Iran, han är i Irak och kysser Saddam Hussein.

 

Saddam Hussein var verkligen vän med Kirsan Iljumzjinov. 1996 försökte FIDE-presidenten få schack-VM till Bagdad. Schackvärlden protesterade.

 

 

Vitalij tänder sin andra cigarrett under intervjun och berättar att situationen för journalister i Ryssland försvårats.

 

-Duman har antagit en lag som gör att vi inte kan kritisera makten för då kan vi bli anklagade för extremism. Journalister dödas. Chlebnikov, Ivan Safronov från Kommersant och Politkovskaja. Vem vågar göra något efter det? Det är uppenbart att vi håller på att bli en totalitär stat.

 

På Lenintorget börjar hela tiden nya partier. Få européer kommer hit och de tre flickorna vill visa lite av Elista. Vi promenerar till en staty av Ostap Bender, en mycket känd gestalt från rysk litteratur. Man kan beskriva honom som en charmig bedragare.

 

-Är religionen viktig för er?

 

-Mycket viktig. Jag går till templet en gång i månaden, säger Zajana.

 

-Det är väl inte så ofta?

 

-Nja, det finns de som går en gång i veckan.

 

Vi tittar på statyn en stund och konstaterar att Ostap håller en schackpjäs i handen. En springare.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
David Isaksson