Enligt en kartläggning som kommunen har gjort är det totalt 24 barn från förskoleklass till årskurs 8 som saknas, något P4 Östergötland var först att rapportera om. Det handlar om 14 flickor och 10 pojkar, jämfört med samma tid förra året är det en ökning med 10 barn. Någon kanske bara har bytt skola utan att meddela det, andra kan ha blivit bortförda mot sin vilja.
Kommunens förhoppning är att ökningen främst beror på en större medvetenhet bland skolans personal och därmed en ökad benägenhet att anmäla.
– I och med att vi tydligare uppmärksammat problematiken har rutinerna för att rapportera in saknade barn blivit bättre och i år har alla skolor svarat på den enkät vi har skickat ut, säger utbildningsdirektör Sofie Lindén.
Rektorerna har ombetts att vara extra uppmärksamma på om man misstänker att barn förts utomlands eller lämnat landet frivilligt utifrån radikalisering eller våldsbejakande extremism.
– Det är viktigt att vi känner oro för alla barn och inte bortförklarar en tom skolbänk med att någon åkt till sitt hemland. Sverige är deras hem och vi har ansvar att agera, säger Christina Malmqvist, sakkunnig på nationella kompetensteamet vid länsstyrelsen.
De driver sedan ett par år tillbaka sajten hedersfortryck.se, där det bland annat finns en stödtelefon dit de som känner en oro för att någon exempelvis riskerar att föras ut ur landet mot sin vilja, och/eller giftas bort, kan ringa.
– Vi tar emot många samtal från bland annat skolpersonal och idrottsföreningar, berättar Christina Malmqvist.
Hon betonar det viktiga i att göra en orosanmälan så snart som möjligt om man misstänker att något inte står rätt till, så att socialtjänsten kan ta över ärendet och påbörja en utredning.
– Och arbetet kan inte enbart koncentreras till efter loven utan måste ske kontinuerligt. Lärare måste utbildas och det måste finns stöd på ledningsnivå, chefsnivå och politikernivå.
Christina Malmqvist berättar att hon ofta får frågan vilka signaler man ska vara vaksam på, men vänder på det.
– Ge själv tydliga signaler. Våga vara rak. Fråga om barnet är oroligt att bli bortgift på sommarlovet och förklara att det finns hjälp att få.
När ett barn redan förts utomlands är det nämligen betydligt svårare att agera, eftersom svensk lag inte längre gäller.
– Men det har hänt att vi genom envist arbete lyckats få hem barn igen. Vi får inte ge upp.