Fyra timmar. Så länge stannade hunden Ozzy, som flera personer lyckade fånga in efter två veckors arbete, i buren.

– Åh besviken!, utbrister Tomas Söderberg. Han har tillsammans med flera andra personer jobbat mycket för att fånga in Ozzy.

Hur gick det till?

– Vi väntade länge på polisen, de hade mycket att göra. Pratade i telefon med dom, då hörde jag att det skramlade till. Ozzy klättrade över staketet och stod helt plötsligt på andra sidan, och lufsade iväg ungefär som "trodde ni att ni hade mig fast eller!" Förmodligen fick han lite kraft av att ligga still så länge och tog chansen att klättra över.

Vad tänkte ni då?

– Ja, vad gör vi nu då, ungefär. Stängslet är 2,5 meter högt och han klättrade över, det trodde jag aldrig. Han driver med oss, det har vi känt hela veckan. Det är jättesynd, så många som har engagerat sig i detta.

Vad ska ni göra nu då?

– Vi öppnar upp grinden till buren, det finns ett stort köttstycke kvar. Så ska vi se om han går in i natt, då innebär det att vi kan använda buren och att han kan lockas in i den. Maten sitter fast i en vajer, så han måste sitta där inne och äta.

Om han är avskräckt av buren nu?

– Då måste vi tänka om. Får fundera hur vi ska göra. Vi har varit i kontakt med veterinär, de avråder från bedövningspilar och säger att vi ska testa allt annat. Dels måste man komma nära, och det är extremt svårt att träffa rätt. För riskfyllt.

Känns det uppgivet?

– Det blir nya tag imorgon. Finns inga problem, bara lösningar.