19-årige Kim har kända missbruksproblem. Ändå skriver pappan ut bensodiazepiner i en mängd och styrka som knappast ges till den som ska avgiftas eller trappa ned sitt missbruk.

 

Det är 400 tabletter Xanor, 100 tabletter Mogadon, 100 tabletter Zolpidem och 100 tabletter Zopiklon.

 

Dosen var enorm, mellan 20 och 30 tabletter per dag.

 

"Hade inget val"
Det räddade Kims liv menar läkaren som förklarar att sonen redan var van vid så höga doser att det aldrig fanns några risker, rent medicinskt.

 

- Det var inte alls något märkvärdigt. Det var en situation där han väntade på behandlingshem. Han fick ingen hjälp någonstans, säger läkaren som föredrar att vara anonym.

 

Han berättar att han aldrig tidigare skrivit ut narkotikaklassade tabletter till sin son. Trots att han tjatade. Men när sonen
i höstas hotade med att ta sitt liv ändrade pappan sig.

 

Läkaren såg sig inte ha något val. Risken att sonen skulle ta sitt liv, dö av en överdos eller av abstinens var uppenbar. Antingen skrev han ut tabletterna eller så skaffade sig sonen dem på något annat sätt.

 

Nu utreder Socialstyrelsen läkarens agerande.

 

Reagerade senare
Läkaren riskerar att mista sin legitimation alternativt få rätten till att skriva ut narkotikaklassade preparat indragen.

 

- Det var inget drömbeslut för en läkare. Det gällde att hålla honom vid liv tills han kom till behandlingshemmet. Det har inte föregåtts av några oegentligheter. Inget olagligt. Allt som jag gjorde var förankrat hos socialsekreteraren. Det var väldokumenterat och välskött.

 

Socialsekreteraren blev förvånad när pappan ringde honom för att informera om förskrivningen till sonen.

 

- Jag tyckte att det var konstigt att sonen inte sökte hjälp på vårdcentralen där han bodde. Det är ju svårt att säga emot en läkare, de är ju proffs och ska ju veta vad som är lämpligt.

 

- Sedan kan man tycka att det inte är så bra att det var pappa och son. De är ju släkt och så, men det reagerade jag nog inte på just då. Det kom senare.

 

I dåligt skick
När socialsekreteraren fick klart för sig vilka stora doser pappan skrev ut säger han att han insåg hur svårt sonens missbruk var. Men om det skyndade på placeringen på behandlingshem är mera osäkert.

 

- Vi hade redan tittat på olika alternativ.

 

Några veckor senare var sonen i så dåligt skick att flera personer i närheten larmade socialens handläggare och socialjouren om hans tillstånd.

 

- Men inget hände. Vi fick till svar att han ändå verkade må rätt skapligt, säger en vän.

 

Blev tidigt beroende
En annan ung man i kompiskretsen avled av sitt missbruk under samma månad. En av missbrukarna i samma gäng berättade då för NT att han kände sig säker på att det var Kims tur nästa gång.

 

Förutom att äta de tabletter som han bett sin pappa skriva ut köpte Kim opioider som morfin och Subutex på gatan. Preparat som han varit beroende av sedan han var 14 år. Efter någon vecka skrev hans pappa även ut det morfinliknande preparatet oxykontin.

 

- Jag tror att det var det som räddade mitt liv, jag hade så mycket ångest då. Annars hade jag fortsatt att köpa en massa på gatan, säger Kim.

 

Tvångsomhändertogs
En dag, fyra veckor efter att pappan skrev ut de första tabletterna, hämtades Kim av polisen. Han tvångsomhändertogs (enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) och fördes till ett LVU-hem där han hölls utan droger.

 

- Jag fick nästan som epilepsianfall, kaskadkräktes, hade feber och vanföreställningar. Jag tror att jag hade kunnat dö av det där. Jag kan inte fatta, att de lät det gå sex dagar innan jag skickades vidare för nedtrappning.

 

Efter en dryg månad på ett vanligt behandlingshem skrev han ut sig och kom hem till Norrköping. Han återföll i missbruk och tvångsomhändertogs ännu en gång och hamnade på LVU-hemmet igen. Det var i december förra året.

 

- Jag har rört mig inom en radie av 50 meter sedan dess. Här är det trångt med galler överallt. De flesta har sömnproblem men det finns ingen psykolog.

 

Bitter på socialtjänsten
Tvångsomhändertagandet som sådant tror inte Kim räddade hans liv. Han är bitter på att socialtjänsten tog så lång tid på sig att agera att det slutade med tvång.

 

- Det hade kunnat gå mycket smidigare om jag hade kommit till ett behandlingshem tidigare.

 

Än har han inte börjat tänka på att komma hem. Först hoppas han få tillbaka den motivation han behöver för att klara sig utan droger på utsidan.

 

- Bensodiazepiner vill jag aldrig mer ha eftersom man blir knäpp i skallen av dem. Det är suget efter opioiderna som är problemet, säger han.

 

Sonen mår bra nu
Läkaren säger att han under hela sonens missbruk har valt att inte hjälpa honom att få tabletter. Men den här gången gjorde han på ett annat sätt.

 

- I väntan på att komma till behandlingshemmet hade han ingen som kunde ställa upp och hjälpa honom med det han ville ha. Det handlade om max åtta veckor som jag skötte hans medicinering, förklarar pappan.

 

Kände du dig aldrig lurad av din son, manipulerad?

 

- Min son känner jag. Han kan säga vad som helst till mig, honom kan jag lita på. Han har sagt till mig att det hade inte spelat någon roll vad du gjort pappa, det hade aldrig gått att stoppa mig ändå. Men jag skulle aldrig skriva ut till någon annan på det här sättet.

 

Läkaren tvivlar inte på att han gjort rätt.

 

- Han mår bra nu. Han lever. Jag kan inte veta om han börjar med sitt missbruk igen. Nu efteråt är jag glad att jag gjorde som jag gjorde.

 

Fotnot: Varken läkaren eller sonen vill framträda med sina riktiga namn.