Huset vid Strömmen fick stå och förfalla

Författaren Carl Georg Starbäck berättade gärna och ofta om svensk historia. Han borde naturligtvis ha skrivit det här reportaget.

1979. Det Scheriniska-Adelswärdska huset kvarteret Gubben gör ett förfallet intryck. Ett år senare var fastigheten mycket riktigt jämnad med marken.

1979. Det Scheriniska-Adelswärdska huset kvarteret Gubben gör ett förfallet intryck. Ett år senare var fastigheten mycket riktigt jämnad med marken.

Foto: Ingvar Anehed

Norrköpings kommun2019-11-16 09:50

Det Scheriniska-Adelswärdska huset på Saltängsgatan, i kvarteret Gubben, vänder ryggen åt fotografen på den stora svartvita bilden ovan. Vi nöjer oss med bakgården. Betraktat från andra hållet, från Strömmen-sidan, var det betydligt pampigare och mer iögonfallande i sin glans dagar. Dessa glansdagar hade dock med marginal passerat när "Då-bilden" togs i slutet av augusti 1979.

Då var den en gång så stolta byggnaden blott en skugga av sitt forna jag och rivningen väntade oundvikligen runt hörnet. Så skedde också lite mer än ett år efter det att bilden tagits. Sedan stod tomten snudd på öde i drygt 30 år innan dagens HSB-fastighet stod inflyttningsklar. Mer om det senare.

Det Scheriniska-Adelswärdska huset uppfördes redan på 1760-talet på initiativ av krigsrådet Johan Adelswärd. Hans släkt omgrupperade med tiden till Åtvidaberg och huset kom i stället att fungera som bostad för flera av Norrköpings mest omtalade invånare genom åren. En av dem var ingenjören och uppfinnaren Alexander Lagerman, som bland alla sina sinnrika konstruktioner skapade en maskin som förenklade tillverkningen och paketeringen av tändstickor.

En annan var, den i ingressen redan omnämnde, historikern och författaren Carl Georg Starbäck.

Han föddes i Falun1828, utbildades i Stockholm och gick ur tiden i Uppsala 1885. Däremellan hann han med en stark bildningsgärning i Norrköping, där han bland annat hade lektorat i svenska och historia vid Norrköpings högre elementarläroverk, alltså nuvarande De Geergymnasiet. Han drömde emellertid om att skriva på heltid och var under en period en av Sveriges mest lästa och flitigaste författare när det gällde både rent historiska verk och romaner med stark historisk touch.

Man undrar ju hur han skulle ha formulerat berättelsen kring huset där han själv bodde en gång.

Intresset för historia har på sätt och vis dröjt sig kvar i kvarteret Gubben.

Owe Norberg, ordförande i HSB:s bostadsrättsförening Gubben, pryder exempelvis alltid föreningens årsredovisningar med gårdagens motiv från grannskapet och talar sig varm för de historiska vingslag som med lite känsla kan skönjas i kvarteret.

– Vi bor på historisk mark, konstaterar han när vi träffas i föreningens samlingslokal.

Samtidigt var det just det faktum som bromsade upp byggandet av det åtta våningar höga bostadshuset. Spaden hade i princip redan satts i marken när projektet stoppades och inte fick återupptas igen förrän marken genomgått en fullödig arkeologisk utgrävning. Inte oväntat fyndade man en hel del i jordlagren.

– Vi skulle ha flyttat in redan 2012, säger Owe Norberg.

– Det hela blev ett år försenat. Man borde kanske ha anat att marken var intressant ur en arkeologisk synpunkt. Nåja, det är passerat nu. Vi trivs oerhört bra här. Jag är själv väldigt intresserad av historia och det är en viss känsla att bo här när man känner till lite om bakgrunden. Helst skulle man kanske ha renoverat det ursprungliga huset i stället. Samtidigt finns det naturligtvis en gräns för vad som är ekonomiskt försvarbart.

Sedan Carl Georg Starbäck – ett slaganfall försämrade hans hälsa under läroverkstiden – flyttat ut etablerades senare (1816) Ebersteinskas söndags- och aftonskola i fastigheten. Vid mitten av 1800-talet inrättade bröderna Alfred och Josef Scherini en handelsträdgård på platsen och lät sin gård växa med flera mindre byggnader. Under 1900-talet revs byggnaderna en efter en och till slut återstod bara ursprunget, det Scheriniska-Adelswärdska huset.

I början av 1960-talet tog Norrköpings stad över ägandet av byggnaden, men lät den bara stå för fäfot. Förfallet kom som ett brev på posten och alla försök från andra intressenter att få ta över nobbades kategoriskt. Till slut gick huset inte längre att rädda och i september 1980 genomfördes rivningen. Många ville bevara huset. De gamla kakelugnarna och viss annan inredning räddades i alla fall till Stadsmuseet.

När kommunen släppte marken kände sig flera fastighetsägare och byggbolag manade. Det blev till slut HSB som gick segrande ur kampen. Nu rymmer fastigheten, som stod inflyttningsklar 2013, 38 lägenheter och är så konstruerad att framsidan mot Strömmen når åtta våningar upp i skyn medan delen in mot gården nöjer sig med fyra.

– Vi lät montera solpaneler på taket i våras. En bra investering som vi kunde börja betala av på redan i juni, avslutar Owe Norberg.

2019. Bostadsrättsföreningen Gubben stod inflyttningsklar 2013.
2019. Bostadsrättsföreningen Gubben stod inflyttningsklar 2013.
Räddningskampanjen

Kampen för att bevara Scheriniska-Adelswärdska huset var intensiv när det begav sig. Uppmaningar om att rusta upp och bevara byggnaden framfördes inte minst i NT. I början av 1970-talet ville även stadens kulturmiljökommitté att huset skulle förklaras som byggnadsminne och rustas upp. För dyrt ansåg dock de ansvariga inom kommunen. Rivningen genomfördes hösten 1980.

Karta: Norrköping
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!