I Norrköpings stadsmiljö har ungdomar hållit flera offentliga minnesstunder under senare år.

 

- Inbjudan brukar gå ut på nätet, berättar 23-årige Danne Wallgren som har mist flera kompisar som dött av droger.

 

På nätet syns ett annat nytt fenomen. Videoklipp, bildspel och bloggar har blivit eviga minneslundar där unga skriver brev till den döde och lämnar kommentarer som "RIP" (rest in peace, vila i frid), "Vi ses snart brorsan" och "Vi ses i Nangijala". Det, tycker Danne Wallgren, innebär att fler kan delta.

 

- En som var klasskompis med personen när den var liten kanske känner att det är okej att skriva några ord även om den inte är så nära att den vill gå på begravningen.

 

Minnas och glömma
Rap-låten Brevet till himlen som Danne Wallgren skrev till minne av en kompis som dog 2004, har spelats närmare 77 000 gånger på Youtube. Nu håller han på och skriver en låt om en mycket nära vän som dog
i höstas.

 

Danne Wallgren kan hålla med om att de avlidna vännerna blir till hjältar på nätet.

 

- Men samtidigt är det ju lättare att minnas det som var bra och glömma det som var tråkigt.

 

Psykologen och psykoterapeuten Dan Katz menar att människans tendens till religiositet finns kvar även om vi tappar kontakten med kyrkan.

 

- Det känns bra för folk att tro på något.

 

Han ser ett par tydliga skillnader mellan det nya och det traditionella sättet att minnas en död vän.

 

- På internet blir det som att alltid ha gravplatsen tvärs över gatan. Dessutom ser andra att du
är där och kan ge dig en klapp på axeln. Så är det inte när man står vid en gravsten.

 

Det gamla finns kvar
Han tror också att denna feedback kan stärka beteendet och få dig att fortsätta besöka platsen.

 

Att döda personer med Facebook-konton blir kvar i vänkretsen för evigt tycker Danne Wallgren känns helt naturligt.

 

- Då känner man att det gamla finns kvar.