Centralstationen - en riktig skönhet

Två våningar hög, putsad fasad och elegant långsmal till formen. Norrköpings centralstation är en skönhet att vila ögonen på. Men inte ens sådan grannlåt klarar åldrandet utan viss renovering av ytan.

1 oktober 2014 10:51

Järnvägen spelar en central roll i flygbilden, tagen från ovan i september 1979. En mittlinje eller en tydlig gräns om man så vill. Den övre delen av bilden, norr om järnvägen, visar industrierna och lagerlokalerna. Inget för finsmakaren. Den nedre halvan är mycket mer spännande med gamla busscentralen, de nu nedbrunna magasinsbyggnaderna, en bit av Norra Promenaden och Karl Johans park i blickfånget.

Samt, förstås, Norrköpings centralstation som den mest iögonfallande byggnaden.

Just nu visar sig dock inte stationshuset från sin bästa sida. Byggnadsställningarna och de genomskinliga, blåa presenningarna avslöjar att någonting är i görningen. Renovering av fasaden närmare bestämt. Det är dags nu.

– För 25 år sedan skedde en mer omfattande renovering, säger Christian Carinci, arbetsledare på Åby Fasad AB.

– Då blästrades hela fasaden och all befintlig plastfärg togs bort. Riktigt så stor är inte den här förbättringen. Men vi tvättar fasaden, lappar och lagar och ser till att kulören är densamma runt om. Det finns också fuktskador i sockeln som måste åtgärdas.

Hela projektet har kommit ungefär halvvägs och ska vara klart om någon månad. Christian Carinci säger att fasaden är i relativt gott skick. Trots alla år av yttre påverkan.

– Vi började vid Pressbyrån och jobbar oss runt hela huset, säger han också. Spårsidan är i princip redan färdig. Det är bara på ett ställe, där det har läckt från perrongtaket, där vi har lite kvar att fixa.

Centralstationen är, förstås, ett av Norrköpings allra tydligaste landmärken. Så var också tanken när Adolf Edelsvärd, chefsarkitekt vid de statliga järnvägarna under 40 år, ritade stationshuset. Han såg stationshuset som en utgångspunkt för hela stadsplanen. Inte bara i Norrköping, utan rent generellt. Adolf Edelsvärd publicerade sin principplan i sin egen Tidskrift för Byggnadskonst och Ingeniörsvetenskap år 1859 och vurmade för öppna ytor och breda gator. Han ogillade stadsmiljöer som "inte följt något system" och rynkade på näsan åt virrvarr, trängsel och fulhet.

Att han placerade järnvägsstationen intill Karl Johans park var således ingen tillfällighet.

Det var också meningen att resande med tåg skulle få en första positiv bild av Norrköping i kraft av den tilltalande vyn.

Norrköpings centralstation stod färdig 1866 och uppfördes av den idoge Carl Theodor Malm, Norrköpings förste stadsarkitekt och tillika byggmästare. Adolf Edelsvärd svarade för idéerna och ritningarna och under de 40 år (1855–1895) han ansvarade för arkitekturen vid de svenska statsbanorna, uppfördes drygt 5 700 järnvägsbyggnader från Malmö i söder till Boden i norr.

Norrköping var redan en framstående industri- och handelsstad när järnvägen kom till stan. Mest tack vare sjöfarten. Järnvägen öppnade för nya förbindelser och blev ytterst värdefull för Norrköpings fortsatta utveckling, inte minst som högkvarter för den svenska textilindustrin.

Det är förresten någonting visst med tåg, järnvägar och järnvägsstationer. Någonting åtråvärt. Det krävs knappast ett omätbart mått av fantasi för att börja drömma om både fjärran resmål och tillbakalutade resor utan mål. I en perfekt värld hade man fått höra en och annan tågvissla också. De hör man numera bara på film.

Men att tillbringa en stund vid Norrköpings centralstation är samtidigt detsamma som att fånga ljud. Det låter. Tåg som gnisslar, metalliska högtalarröster som berättar om vilka tåg som kommer till vilken perrong och bommar som fälls medan varningsklockor ringer. Rena rama underhållningen, om man är lagd åt det hållet.

Om någon månad faller de skyddande presenningarna från stationshuset och Norrköpings centralstation ska vara som ny igen. Åtminstone som i betydligt bättre skick än på flygbilden. Den bilden togs ju drygt tio år innan den förra, riktigt stora, renoveringen 1990.

Källor: Gunilla Linde Bjur och Krister Engström: Stationshus. Järnvägsarkitektur i Sverige. Bengt-Arne Bengtsson: Från Östra stambanan till Ostlänken/Götalandsbanan.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Gunnar Hagberg