Jättehundar fårens beskyddare

Med sina 90 kilo vaktar den spanska mastiffhannen Tempranillo fåren mot rovdjur i skogarna kring Hävla.

18 december 2006 04:00
På en höjd mitt i fårhagen på gården Askhyttan mellan Hävla och Skedevi kyrka, ligger Tempranillo med blicken fästad mot skogen. Till synes vilande men helt klart med alla sinnen fullt påkopplade.
En bit därifrån ligger hans något mindre syster Rioja, 70 kilo, på samma sätt men med blicken riktad åt motsatt håll. Runtom betar gutefåren i lugn och ro och tycks inte bry sig ett skvatt om de två jättehundarna.
Här råder en stillhet som bara några gårdsgäss då och då bryter med några skrianden. Hundarna håller tyst. De skäller inte utan anledning.
- När de arbetar spar de sin energi tills det verkligen gäller, berättar Mia Ajax Björk som äger hundarna och bor på gården med sin man Mats Björk.
Och när det verkligen gäller varnar hundarna inkräktaren med grova skall eller angriper den.
Vargen har varit på väg in i hagen vid minst ett tillfälle, det har spårsnön skvallrat om.
- Det hördes på skallet att det var något alldeles, alldeles speciellt den gången. Så har de aldrig låtit förr. Och när vi kom ut var fåren livrädda och stod i ett hörn och tryckte, berättar Mia.
Mia tycker att de här hundarna är en idealisk lösning när man har tamboskap i hägn och rovdjur i markerna omkring
- Det här är ett förträffligt sätt att överbrygga snedställda diskussioner i den pågående rovdjursdebatten, säger Mia och tycker att med den här typen av vakthund blir det ett naturligt samspel mellan natur och människa.

<span class="mr">Slickar på mössan
</span>Även om rasen är en tydlig vakthund är den både vänlig och tillgiven. Mia förklarar att så fort hon gör klart för hunden att den är ledig från sitt arbete lägger den undan vaktbeteendet och börjar umgås.
Mats lockar fram Tempranillo och Rioja från deras vaktposter för fotografering med hjälp av lite hundgodis. Men först har han och Mia visat hundarna att de har accepterat den främmande reportern med kameraväskan. Nyfiket buffande vill hundarna bekanta sig både med mig och kameran och Tempranillo försöker slicka av mig mössan på ett skojfriskt och inte alls obehagligt sätt. Trots storleken, mankhöjder på 87 repektive 75 centimeter, känns de faktiskt inte påträngande.
Än så länge finns det bara nio hundar av Mastin Espanol i Sverige och fyra av dem är Mia och Mats inblandade i. Det hämtade hem sitt första exemplar från Finland 1998 och Tempranillo, Rioja är den första kullen som är uppfödda i Sverige.
Därefter har de varit i både Spanien och Italien och tittat på hundar och i somras hämtades den nu 13 månader gamla tiken Demetra hem från norra Italien. Än så länge är hon för ung för att vara inne i fårhagen utan tillsyn och håller på att skolas in i ett hägn strax intill.
I mycket långsam takt, påpekar Mia, ägnar de sig åt uppfödning och har det inregistrerade kennelnamnet, Caminantes. De åker också runt på utställningar i landet med hundarna för att presentera den ovanliga rasen och sprida kunskap om den.
- För oss är det mycket viktigt att hundarna hamnar på rätt ställe, hos folk som har rätt inställning till dem, säger Mia.

<span class="mr">Blev förvånad
</span>Hon är också mån om att visa rasens mindre behagliga sidor. Därför erbjuder Mia de som är intresserade av rasen att sova över i Askhyttan för att verkligen få höra hur hundarna skäller nattetid. För det är på natten, när viltet är som mest aktivt, som hundarna jobbar mest.
- Vet man inte om det kanske man försöker jobba bort det som är deras arbetssätt, säger Mia.
Därför passar rasen inte inom tätbebyggda områden. Och även om man bor i skogen bör grannarna talas vid eftersom skallet hörs långt. Med tanke på dessa omständigheter blev därför Mia och Mats rejält förvånade när de kom till en Mastin Espanol-uppfödare i Spanien som visade sig bo mitt i byn med flera hundar. När han fick höra hur svenska grannar troligtvis skulle reagera på skällandet, skakade han oförtsående på huvudet och framförde den spanska inställningen:
- Här är alla glada för att ha vakthundar omkring sig.
Fungerar som vakt- och skyddshund i sitt hemland Spanien. Har använts sedan medeltiden av herdarna för att förflytta hjordar av merinofår som vandrar fritt mellan betesplatserna i landet.
Används fortfarande som vakt av boskap men även som vakthund på lantgårdar.
Rasens karaktär ska vara tålig, tillgiven, vänlig och stolt. Den ska vara mycket modig. Skallet ska vara hest, djupt mycket klangfullt och hörbart på mycket stort avstånd. Av beteendet ska framgå att denna ras har självförtroende och styrka och att den är medveten om sin enorma kraft. Den får absolut inte vara vek, rädd eller obalanserad.
Källa: Svenska Kennelklubben
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ann-Charlotte Hansson