Just nu jobbar mina fina avgångselever med området "kriser och krishantering" i psykologin. Som vanligt gör de en toppeninsats.

Samtidigt har jag det lite krisigt, eller rättare sagt, familjens bilar genomgår lite kriser. Guldis är en trevlig bil som har blivit lite till åren. Förrförra hösten började Guldis (en guldig Peugeot) att gnälla högljutt. Min bilrutinerade livskamrat såg till att Guldis klarade sig hem, men snart stod det klart att det rörde sig om ett kopplingshaveri. Eller på människospråk: En medelålderskris.

Eftersom det tar ett tag att byta en koppling – och blir rätt dyrt om den auktoriserade bildoktorn gör jobbet – så hängde Guldis liv på en skör tråd. Men efter att ha kollat på transplantationssidan med utbytesorgan på nätet och reagerat med ett ”oj vad billigt”, så blev Guldis bara fortsatt i koma ett tag.

Bilar kan gå igenom olika kriser, en del är så allvarliga att avlivning på skroten och återvinning i bilens reinkarnationshjul är det mest realistiska. I det stadiet befinner sig en annan av familjens bilar, Rödis.

Rödis är en Opel, som man i nödfall skulle kunna krypa in i utan nyckel eftersom det finns ”lite rost” bakom hjulhusen. Men det bär emot att skrota Rödis, hon funkar nämligen perfekt förutom plåtskabben och åldern märks inte av direkt.

Men rosten! En annan bil som nog också är på terminalstadiet är Silvris, som köptes för att ersätta Guldis. Silvris lider av en svårdiagnosticerad sjukdom med ett tydligt symptom: Lysande ABS-lampa. Silvris har också plåtskabb i trösklarna och bromsskivor som borde svarvas eller bytas.

Vad hände då med Guldis? Jo, hon fick en ny koppling och lite grejer till framvagnen och väcktes ur koman. Hennes kris var inte så allvarlig i och med att hon i grunden är pigg och alert och knappt lärt sig gå (bara 20 000 mil på mätaren).

Guldis kris är en typisk utvecklingskris, det där lite jobbiga när man går från ett stadium till ett annat i livet. En annan sak som talar för Guldis är att hon är så ung, bara 17 år och väldigt snygg. Precis som med människor är det mer attraktivt att rädda livet på yngre fräschingar. Vi har nog kvar lite av ättestupe-tanken från förr inom oss.

Men det gör ont när knoppar brister och därför får Silvris och Rödis stanna kvar i jordelivet ett tag. Som tur är har vi en ersättare på gång – en fräsch Saab. Vi kan kalla henne Saabis. Hon är papyrusgrön och har en jättestark motor och kommer säkert skänka oss en markant sämre privatekonomi.

Men som vanligt är det svårt att sätta ett pris på glädje och vi får väl börja samåka – kanske, eventuellt!

Livet går vidare, trots kriser. Eller kanske tack vare?