Hur ska fler Norrköpingsbor bli skattebetalare?

För några dagar sedan presenterade Kvartetten tillsammans med ansvariga tjänstemän resultatet för 2020.

Jag, kvinna, fyrtio plus med tonårsbarn, kan ibland reflektera över vad jag får för mina skattepengar, skriver oppositionsrådet Sophia Jarl (M).

Jag, kvinna, fyrtio plus med tonårsbarn, kan ibland reflektera över vad jag får för mina skattepengar, skriver oppositionsrådet Sophia Jarl (M).

Foto: Elin Holmer

Debatt2021-03-25 14:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Eftersom lokalmedia endast har återgett Kvartettens syn vill jag här på debattsidan delge min bild av det som betecknas som ett miljonregn över kommunen. 

Socialdemokraterna talar om att använda 2020 års överskott till satsningar på skola och vård. De använder sådana ordalag att de förmodligen vill att du och jag ska uppfatta satsningarna som generella kvalitetshöjningar i det som kan ses som en kommuns kärnuppdrag. Men eftersom jag nu har varit med om ett antal årsbokslut där det finns ett överskott att fördela tar jag mig friheten att påstå att mer och mer av våra gemensamma skattemedel koncentreras i socialt utsatta områden. Detta sker samtidigt som den allmänna servicen till den genomsnittliga skattebetalaren blir allt sämre. 

Jag, kvinna, fyrtio plus med tonårsbarn, kan ibland reflektera över vad jag får för mina skattepengar. Ja, det är klart - mina tonåringar går i skola och därmed får de del av skattemedel men alldeles för ofta står de, liksom många andra helt normalpresterande barn, inför både inställda lektioner och undervisning av obehöriga lärare. Grundskolor som inte ligger i socialt utsatta områden har betydligt lägre total ersättning per elev vilket år efter år gör att dessa skolor återkommande måste effektivisera. Det handlar uteslutande om att dra ned på personal. Söderporten kontra Vikbolandsskolan är ett tydligt sådant exempel. 

Mina äldre anhöriga får del av skattemedel genom hemtjänst eller att de bor på ett särskilt boende, men deras vardag kantas av ständigt nya ansikten bland personalen, uteblivna insatser och personal som inte behärskar svenska språket. 

Förutom att reflektera över vården och skolan, som vi ju ofta gör, kan man kasta ett öga ut över hur Norrköpings fysiska miljö sköts. Både innerstaden och områden i utkanten präglas i allt större utsträckning av bristande underhåll. När något går sönder på en lekplats så tvingas kommunen att ta bort lekplatsen istället för att laga eller ersätta. Potthålen växer lika snabbt i gatan som ogräs i grusgången och klotter verkar vara Kvartettens satsning på gatukonst för det är en mycket liten andel klotter som i dagsläget tas bort. 

Samtidigt beskriver Socialdemokraterna hur de fortsatt ska förstärka utanförskapsområden. Jag hör inte ett ord om hur fler Norrköpingsbor ska bli skattebetalare. Jag upplever inte att det finns någon plan för att vi som varje dag kliver upp och går till ett arbete eller studier tillsammans med de pensionärer som betalat skatt hela sitt liv ska få det bättre. 

Jag upplever istället att nuvarande koncept bygger på att vi skattebetalare ska ge mer av våra inkomster till utanförskapsområden för att de som bor där ska kunna fortsätta gå på bidrag under väldigt lång tid. Det är besvärande att behöva konstatera - men med den politiska styrning som idag råder i Norrköping, så bidrar medelklassens skatter till att permanenta utanförskap samtidigt som värdet i form av skattebetald välfärd blir allt mindre. 

Det är ingen tvivel om att detta är klassisk socialistisk politik men varför fortsätter C, L och KD, år efter år, att samarbeta med S och MP över sådana ekonomiska fördelningar? Jag kan ju bara tala för mig själv men min tilltro till ett gemensamt välfärdssystem minskar för varje gång Socialdemokraterna ger mer pengar till socialt utsatta områden samtidigt som stora delar av resterande befolkning blir utan.