Överstelöjtnant Björn Ryman har hunnit bli varm i grönkläderna som chef för Livgrenadjärgruppen, det vill säga Hemvärnet i Östergötland. Men jag har inte haft förmånen att träffa honom tidigare. Corona och allt det fört med sig har ställt hinder i vägen på ömse håll. Och nu kan det i värsta fall vara dags igen, så jag tog chansen att intervjua honom på hans arbetsplats – helikopterflottiljen på Malmen i Linköping.
Från 1 februari tillhör Livgrenadjärgruppen formellt inte flottiljen utan Södra militärregionen (med bas i skånska Revingehed). "Man får en mer homogen ledning" säger Ryman, som inte har någon tidigare bakgrund inom Hemvärnet men lokalrekryterats till sin nuvarande toppost via just Helikopterflottiljen. "Jag vill bygga upp Hemvärnet till en slagkraftig organisation med krigsdugliga förband. Vi är på god väg, med två bra bataljoner här i Östergötland" menar Ryman.
Med runt 1.200 man fördelat på två bataljoner (åtta kompanier) och två båtplutoner med mera är det en imponerande styrka som Hemvärnet i Östergötland kan mönstra och dessutom med kort varsel. "Delar av förbanden ska kunna mobilisera inom sex timmar och större delen inom 24. Dessa ska sedan kunna verka i minst 90 dygn" påpekar Ryman inte utan viss stolthet.
Dessutom sjunker medelåldern och ligger i dag på 42 år i Östergötland. Men när jag som ovan skrev "man" om antalet soldater var det inte bara av gammal (o)vana.
"Vi behöver få in fler kvinnor i allmänhet. Vi behöver få in fler kvinnliga chefer i synnerhet" säger Ryman utan att jag ens behöver ställa frågan. De behövs för både mångfald och kompetens, men utvecklingen går trots allt i rätt riktning och han välkomnar kvinnor inom alla befattningar, men är medveten om att dagens situation inte tillfredsställande.
Kanske kan rekryteringen underlättas via de nya regionala insatskompanierna? Fast därmed kommer vi in på en organisatoriskt lite krånglig fråga, som jag inte tänker betunga läsaren med här och nu. I korthet är saken dock den att Försvarsmakten håller på att sätta upp dessa insatskompanier av värnpliktiga, som bland annat utbildas med utrustning motsvarande Hemvärnets. Samtidigt kan värnpliktiga fortfarande söka direkt till Hemvärnet.
Fast i år har mycket legat i träda. Försvarsmaktsövningen Aurora 20 ställdes in, liksom den mesta övningsverksamheten över huvud taget. När båtplutonerna övade i augusti var det första gången på flera månader som grönkläderna plockades fram. I fortsättningen är det övningsverksamhet med små förband som gäller. "På plutonsnivå" säger Ryman, det vill säga i praktiken de högst 50 personer som Folkhälsomyndigheten stipulerar.
Under coronakrisen har ändå Hemvärnet spelat en roll genom att bland annat sätta upp tält inom sjukvården. Och några avhopp på grund av inställda övningar har Ryman inte sett, "däremot har många uttryckt intresse för att gå med". Till våren väntar dessutom först SÖF (Särskild övning förband) på våren och därefter till hösten KFÖ (Krigsförbandsövning). Förhoppningsvis går det då åter att öva med hela förbanden på en och samma gång.
I försvarsdebatten har Hemvärnets betydelse kanske inte uppmärksammats så mycket och Ryman uttalar sig försiktigt i frågan eftersom riksdagen ännu inte fattat något försvarsbeslut. För honom och alla andra väntar emellertid knappast några större förändringar – de flesta förefaller helt enkelt överens om huvudinriktningen. Redan i dag omfattar Hemvärnet 22.000 soldater och målet är att växa till åtminstone 25.000.
Det är en betydande del av hela Försvarsmakten och de skyddande uppgifter Hemvärnet står för är centrala om resten av försvaret ska kunna verka. Björn Ryman har med andra ord anledning att se framtiden an med viss tillförsikt. Även om lede fi – i form av corona – varit en ovanligt påfrestande motståndare just i år.