Apropå
"Partipolitik i kyrkan var aldrig en bra idé" NT 30/7
From den 1/1 2000 trädde den nya relationsändringen i kraft, som hade diskuterats i decennier både i riksdagen och i Kyrkomötet. Grundtanken var att Svenska kyrkan skulle skiljas från staten och bli en frikyrka precis som andra samfund. Men hur fri blev hon?
De starkaste faktorer som fortfarande binder samman kyrka-stat, är ”Lagen om Svenska kyrkan” samt den Kyrkoantikvariska ersättningen som för år 2020 uppgick till 460 miljoner kr.
NT fokuserar i stället på de politiska partier som blev kvar i kyrkans beslutande organ. Men om Svenska kyrkan ska bli en fri och självständig kyrka, så bör alla faktorer diskuteras. Behöver vi verkligen en lag om Svenska kyrkan när vi har en egen Kyrkoordning?
Vi delar biskoparnas förvåning över att de politiska partierna inte lämnade Svenska kyrkan i samband med relationsändringen. ViSK förknippas ofta med Vänsterpartiet, men står helt oberoende och på egna ben. I enlighet med beslutet, så lämnade Vänsterpartiet Kyrkomötet efter år 2000.
Vi håller med KG Hammar om att de politiska partierna hämmar debatten i Svenska kyrkan. När Socialdemokraternas kyrkopolitiker kräver att Svenska kyrkan ska trycka på för en total nedrustning av kärnvapen och att säga nej till svensk Nato-anslutning, så skorrar det falskt i öronen då vi vet att Socialdemokraternas riksdagspolitiker verkar för motsatsen.
NT:s ledarskribent skräder inte orden när han kallar systemet som tillåter politiska partier i Svenska kyrkan, för ett ”totalitärt system”, men föreslår inte något alternativ. Vidare förklarar han att ”partierna tar skada av sammanblandningen av tro och politik”. Den uppfattningen måste vi starkt gå emot. Vi behöver människor drivna av Guds kärlek med avstamp i befrielseteologin som visar vägen och där tro och politik måste samverka.
När vi upptäcker var maskorna i välfärdsnätet har brustit, så måste vi vara visselblåsare som manar våra politiker till att ändra lagstiftningen. Svenska kyrkans personal är ofta de första som möter fattiggjorda människor då det fortfarande för många är skambelagt att vända sig till kommunens försörjningsstöd.
Att verka politiskt diakonalt är inte detsamma som att bedriva partipolitik. Där delar vi både biskoparnas och de bägge tidningarnas uppfattning.
För ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan i Norrköping
Mona Olsson, Lottie Broman, Madeleine Fontler och Ellinor Nilsson