Lodjuret är en enligt lag strikt skyddad art och undantag från detta skydd får ske bara under mycket speciella omständigheter. Det krävs en närmast rigorös bevisning för att visa att det föreligger ett behov av att döda lodjur.
Länsstyrelsen i Östergötland anför som sitt främsta skäl för jakten att lodjursstammen i länet nu överstiger den så kallade förvaltningsnivån på sju föryngringar, honor med ungar. En nivå som länsstyrelsen själv beslutat om.
Då inställer sig två frågor, var i lagstiftningen står det att detta skulle utgöra legitimt skäl att döda lodjur och går inte ett beslut att ändra, är det hugget i sten?
Länsstyrelsen hävdar att jakten skulle bidra till att minska konflikter mellan människa och lodjur. Vilka konflikter? Lodjur orsakar väldigt liten skada för mänskliga intressen. Antalet dödade tamdjur kan räknas på händernas fingrar. Det är naturligtvis mycket tråkigt för den fårägare som drabbas, men måste ses mot bakgrund av att det finns 40 000 får i Östergötland.
Däremot gör lodjur väldigt mycket nytta. I Östergötland håller de till exempel nere de stora stammarna av dovhjort, vilka årligen orsakar skador för mycket höga belopp. Dels i form av skador på skog och grödor och dels i form av trafikolyckor.
Vidare menar länsstyrelsen att det är viktigt att rovdjursförvaltningen är tydlig, förutsägbar, legitim och fortsätter: Förtroendet för förvaltningen är …. enligt länsstyrelsens bedömning en nyckelfaktor för lodjurets gynnsamma bevarandestatus.
Återigen två frågor, hur förutsägbart är det att bevilja jakt på en i lag strikt skyddad art och menar Länsstyrelsen att detta bidrar till förtroende för förvaltningen?
Jag vågar påstå att så gott som alla svenskar har som en av sina högsta önskningar att någon gång få se ett lodjur. Men allting får inte bara utgå ifrån oss människor. Lodjuren fyller en viktig funktion i naturen. Utan topprovdjuren har vi ingen levande natur.
Jag har haft glädjen att många gånger leda grupper ur allmänheten för att leta spår efter lodjur och varg. Jag kan vittna om den glädje och entusiasm som deltagarna alltid visar. Den här vintern har varit helt fantastisk. Sol, gnistrande snö och många spårlöpor av både varg och lo.
Lodjuren var länge i princip utrotade i södra Sverige. Nu när vi har börjat få upp en stam, cirka 50 stycken enligt senaste inventering, vill länsstyrelsen, påhejad av en mindre del av jägarkåren, skjuta av lodjur. Måtte de någon gång ta sitt förnuft till fånga.