Energiskt och snyggt med östgötastjärna

Sexigt, snyggt och svettigt. Flashdance fick mig att vilja gå hem och dansa som en ”maniac” i benvärmare.

31 januari 2014 11:44

Energin sprakade i luften och efter 30 år gör en grå collegetröja som lämnar en axel bar comeback.

Östgötastjärnan Hanna Lindblad är som gjord för rollen som ”Alex” i Flashdance. Det vill säga en tuff arbetartjej som drömmer om att få dansa på toppnivå. Samtidigt förälskar hon sig i chefen, som i sin tur brottas med företagets ekonomi. Nedskärningar och drömmar om ett bättre liv känns aktuellt och kultur förändrar många liv, så Tom Hedleys story fungerar fortfarande. Det gör faktiskt musiken också, särskilt för den lättsamma musikalgenren vi brukar se på Chinateatern.

Som en del i den framgångsrika trion hon bildar med Rennie Mirro och Karl Dyall är det först nu Hanna Lindblad sticker ut och visar upp hela sitt register. Även Rennie Mirro överraskade med känslosam solosång. Annars tippar jag att Anna Hansson kommer att bli en ny favorit i musikal-Sverige. Hon har ett fint uttryck och en vacker stämma, även om hon var begränsad till rollen som hjälplös flickvän. Men det var Siw Malmkvist som  – tillsammans med Katrin Sundberg – gav föreställningen en rejäl guldkant. Deras buskisliknande dialoger och sköna stil lockade många till skratt.

Dansmässigt är musikalen en värdig uppföljare till Dirty Dancing. Men Flashdance gör sig bättre som film. Klubbscener, trappställningar, machogrejer och yxiga översättningar av låttexter har jag dessutom fått mer än nog av.

Men introt till What a feeling – det är fortfarande så mäktigt att jag ryser. Härligt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!