Östgötateatern satsar lokalt och amerikanskt

Norrköpingsdramatikern Magnus "Mankan" Nilsson följer upp Min store tjocke far med porträttet av sin mor i Vi skojar i morr’n samtidigt som amerikanen Tracy Letts drama Familjen från 2007 kallas för en modern klassiker.

6 augusti 2010 16:06

- Vi har en amerikansk höst, säger teaterchefen Johan Celander under presskonferensen på Söderköpings brunn.

 

Tracy Letts har inspirerats av Eugene O’Neill, Sam Shepard och Tennessee Williams till en drastisk familjehistoria som har gått på Broadway tre år i rad och vunnit Pulitzerpriset. Den alkoholiserade poeten Beverly försvinner och släkten samlas kring hans hustru, vilket får svåra hemligheter som incest och otrohet att komma upp till ytan.

 

Det är mycket nyskrivet i år. Jonathan Lehtonen är en relativt ung dramatiker som precis har tagit sin examen från Dramatiska Institutet. Östgötateatern har valt att inleda säsongen med hans pjäs Maskinen som ställer frågan vad systemets makt gör med individen.

 

Sedan följer den storslagna, mediekritiska Broadwaymusikalen Chicago som Östgötateatern satte upp redan 1976, året efter att den haft premiär i USA. Från och med den 2 oktober kommer Petra Nielsen att spela Velma Kelly i en uppsättning med så mycket Broadwayatmosfär som möjligt.

 

I och med Chicago vill Östgötateatern visa att de har anpassat sig till den ekonomiska krisen och återvänder till sin tradition med musikaler.

 

Det framgångsrika Spetsprojektet som ville lyfta fram kvinnliga dramatiker från sekelskiftet klingar däremot oavbrutet. Victoria Benedictsons pjäs Final från 1885 spelades även på Dramaten förra året, något som enligt teaterchefen Johan Celander tyder på att de återkom för att stanna.

 

- Det är så lätt hänt att man gör ett projekt och sedan glömmer man det, men nu är de en del av vår kanon, säger Celander.

 

Sedan presenterar Celander Magnus Nilssons pjäs Vi skojar i morr’n med att den är väldigt personlig och därför universell: ett vanligt sätt att beskriva "Mankans" pjäser. Själv är Nilsson mycket nöjd och säger att han har velat porträttera sin mamma sedan hon dog för några år sedan. Pappan fick sitt porträtt i Min store tjocke far som filmades nästan omedelbart, men nu återvänder han som en sjungande ängel från himlen.

 

Pjäsen är också en kärleksförklaring till Norrköping, med mycket musik och fotboll - företrädesvis IFK.

 

- IFK är mitt hjärtas lag och skulle det vara så att de går vidare till allsvenskan bjuder jag hela laget till premiären, lovar Magnus Nilsson.

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!