Tuffare väder gör att rådjuren svälter ihjäl

Djupt ner i spåren i den soliga ekbacken ruvar naturens obönhörliga dramatik.

25 februari 2010 21:45
På 150 meters håll stelnar rådjursgeten till. Det går knappt att skilja henne från trädstammarna omkring, men man anar vaksamheten. Så är hon borta.

 

Där hon stått cirklar klövspåren runt en fälld aspstam.

 

- De har ätit av knopparna, säger Tommy Lindberg nöjt.

 

Han är ansvarig för kommunens skogar i reservaten och naturvårdsområdena som ligger alldeles i stans utkanter och han har fällt aspar för att rådjur och harar ska få något att äta.

 

- Än är det inte riktigt katastrof för dom, säger Tommy Lindberg. Men blir det skare på snön nu så är det det.

 

Vi kommer att få se mycket döda rådjur på eftervintern.

 

Fettreserverna de skulle leva på fram till i vår håller på att ta slut när de inte kommer åt gräs och växter under den halvmeterdjupa snön.

 

En sån här vinter stryker antagligen 40 procent av rådjuren med. Det är kiden, de unga djuren och de äldsta över åtta år, som går åt först.

 

När Tommy Lindberg fäller asparna gör han det på flera ställen med ungefär 100 meter emellan. Konkurrensen om maten är hård, när djuren kan sprida ut sig kan också de svagaste äta.

 

Rör sig inte
Men det gäller att hitta rätt ställen att fälla på.

 

I den djupa snön vill rådjuren inte röra på sig, för det är svårt att gå och ansträngningen betyder att de gör av med mycket energi

 

- Geten står säkert alldeles bredvid, säger Tommy Lindberg. Hon rör sig inte mer än något 100-tal meter.

 

Kommunekologen Eva Siljeholm har köpt in ensilagebalar som ska läggas ut där man ser att rådjuren varit framme och ätit av de fällda asparna.

 

- Vi ska bland annat göra det i Vrinnevi, säger hon.

 

Hararna har också svårt att få tag i mat och de äter av asparnas bark, men i Wilhelmsbergs ekbackar syns det inga spår efter dem.

 

Moralisk plikt
Fåglarna börjar få det besvärligt, älgen äter av barrträden, men det är för svårsmält för rådjuren.

 

Räven kommer att ha goda tider, med alla försvagade rådjur.

 

- De kommer att öka i antal och så får de väl skabb sen, säger Tommy Lindberg. Det är naturens eviga kretslopp.

 

- Egentligen helt naturligt, säger Eva Siljeholm. Men vi vill i alla fall hjälpa en del.

 

Egentligen är det inte en normal verksamhet för naturvården att mata djuren, men där finns en moralisk plikt, tycker hon. Och eftersom kommunens marker ligger vid bebyggelsen, kan människor få tillfälle att se djuren.

 

- Men vi måste ändå försöka hålla ett visst avstånd, för folk vill inte ha dem i sina trädgårdar.

 

Rådjursgeten syns inte till mer. Men hennes och flockens spår i snön gör att hon snart kommer att få ett skrovmål på förra årets ensilagegräs.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Janne Stenström