Gammal PCB-läcka spökar än i Gusum

"Det var bara en liten skvätt". Så försvarade Gusums bruk 1974 att larmet om ett PCB-utsläpp till Gusumsån dröjde ett år. Idag är en brandhärjad fabrik skamfläcken i Gusum, där mark och vatten förorenats ytterligare av koppar, bly och zink.

12 januari 2008 00:15
Gusum är sinnebilden av en bruksort med framgångsår och motgångar. I över 350 år har här funnits koppar- och mässingsbruk och blixtlåstillverkare. 1988 gick det gamla bruket i konkurs.

 

Idag finns här Voith Paper Fabrics, med 90-talet anställda, som tillverkar formningsviror för pappersindustri. Voith kämpar just nu på grund av pappersindustrins problem.

 

Outokumpu Nordic Brass är en avläggare till Gusums bruk. Fabriken ligger i Gräsdalen, en bit utanför Gusum, och tillverkar detaljer för VVS, har 190 anställda och har nyinvesterat.

 

Båda företagen är efter kommunen Valdemarsviks största arbetsgivare. Det gamla bruket hade upp mot 700 anställda.

 

PCB och kvicksilver
Utsläppen från produktionen till luft och vatten är idag förhållandevis små. Men tidigare verksamhet förskräcker. Värst var utsläppen av industriavloppsvatten och stoft från 1950-talet fram till och med 1980-talet.

 

Bruksområdena och marken omkring, vattendragen Gusumsån och sjön Byngaren och deponier - tippar - är förorenade. Det går att hitta föroreningar åtminstone en mil från Gusum. Mest handlar det om koppar, zink och bly. Men också kadmium, PCB, kvicksilver och tenn har spårats - framför allt i vattnet

 

"Det var ju så lite"
1974 berättade NT om att lake i Byngaren hade 60 gånger mer PCB än vad som var tillåtet och att bruket väntat mer än ett år med att slå larm om att PCB fått rinna ut i Gusumsån. För "det var ju så lite".

 

Hydraulolja med det giftiga ämnet PCB hade runnit ut i Gusumsån via företagets pumpstation. De mest förorenade massorna, 800 kubikmeter, hade på företagets initiativ tagits upp genom att 200 meter av Gusumsån grävdes genom. Muddermassorna med uppskattningsvis 155 kilo PCB tippades uppströms bruket och 30 meter från ån. Deponeringsplatsen valdes i samråd med länsstyrelsens miljövårdsenhet. Sedan dröjde livsmedelsverket mycket länge innan det reagerade inför de höga PCB-halterna i den fångade laken.

 

-Hade vi inte engagerat oss privat och provfiskat hade de här höga halterna förmodligen aldrig kommit fram, sade en av de privatpersoner som slog larm.

 

Industriavfall har också tippats på andra ställen och även utnyttjats som markutfyllnad.

 

Andra NT-artiklar berättar om hur botaniker från Lund funnit att tungmetaller i rökgaserna från smältugnen i Gräsdalenverket dödade träd och mossa. Samtidigt klagade boende över illaluktande och smutsig rök. När bruket sedan installerade rökgasrening gick det också först snett.

 

"Tungmetallregn"
Idag vet vi troligtvis hur förorenad marken, grundvattnet och byggnaderna i gamla bruksområdet är, men kompletterande undersökningar krävs i Gräsdalen

 

Det lär också vara nästan färdigutrett hur förorenad Gusumsån och anslutande sjöar är.

 

PCB finns i både ån och Byngaren. Höga halter av Koppar och zink finns ännu längre nedströms.

 

Allt industriavloppsvatten från gamla bruksområdet - som bad efter ytbehandling, polering och betning - gick obehandlat rätt ut i vattnet till 1970-talets slut. Gräsdalenverket saknade länge effektiv avloppsrening. Även det gamla bruket saknade helt och hållet rökgasrening.

 

-Nu ska länsstyrelsen börja bedöma kostnader och risker med att vidta åtgärder på gamla bruket. Sedan, kanske om ett par år, kan det bli beslut om eventuell sanering. uppger Markus Gustavsson på länsstyrelsen.

 

Den siste ägaren till det gamla bruket vägrade att undersöka fabriksområdet. Han har senare försatts i konkurs. Konkursförvaltaren väntas ge "fri tillgång" till bruksområdet. Det tror både kommun och länsstyrelsen, som hoppas på pengar från staten till saneringsåtgärder.

 

Hur PCB-tipp och andra områden ska åtgärdas och vem som ska betala är mer oklart.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Birgitta Granehed