Riksintressant område

Bara 375 kilo koppar blev det av brytningen i Arvidsbergsgruvan. Idag, 150 år efter gruvans stängning, är området högriskklassat. Koppar, kadmium och zink förorenar marken.

2 januari 2008 19:31
Slätbakens förkastningsbrant är ett riksintressant naturskyddsområde. Här ligger också kulturminnen, som den lilla koppargruvan Arvidsberg som blomstrade i 47 år, till 1850.

 

Malmen bröts på flera ställen. Störst var Gottenviksschacktet där man gick ned till 100 meter. Sulfidmalmen, som innehöll två (en hög siffra) procent koppar transporterades till kopparverket i Gottenvik. Noteringar anger, att gruvdriften gav 375 kilo koppar. Sulfidmalm innehåller också bly, järn oxh zink, Den kan även innehålla guld och silver.

 

Intressant gruvområde
Idag är Gottenviksschaktet och andra mindre hål vattenfyllda. Vattnet är förbluffande klart. En mäktig varphög - gruvavfall - på cirka 100 meter gånger 75 meter sträcker sig enslutning ner mot havet. Utsikten från varphögens platta topp ner över det just nu väldigt lugna havet är fantastisk.

 

Gruvområdet som sådant är också intressant. Här fanns en gång flera hus, en liten by. Idag är två kvarvarande arbetarbostäder från tidigt 1800-talet fritidshus.

 

Surt lakvatten
Men området är också förfärligt. Jag står på ett avfallsberg, som man uppskattar består av 22000 kubikmeter gruvavfall. Lägg därtill uppskattningsvis cirka 5000 kubikmeter gruvavfall, som blivit till fyllnad i vägen från gruvan.

 

Undersökningar visar, att det finns kanske upp mot 500 ton koppar och lika mycket svavel, några ton zink och upp mot 200 kilo kadmium i varpberget, som alltså består av sulfidmalm. Denna malm vittrar då den kommer i kontakt med syre och vatten, som regn och snö.

 

Detta gör att surt lakvatten rinner ut på berget, på minst fyra ställen. Ner mot havet, bland annat ner i den vasstäckta viken. Omkring 100 kilo tungmetaller lakas ut från varpberget varje år och förgiftar marken närmast gruvan. Och det finns stor risk, att läckaget fortsätter i ytterligare flera hundra år.

 

När lakvatten når Slätbaken fastnar de mindre lösliga metallerna kadmium och koppar i botten. Sannolikt sprids zink längre ut, men då det troligtvis är små zinkmängder och zink är mindre farligt än de andra metallarna, så tror man inte att zink är någon miljörisk i havet.

 

Hur mycket föroreningar som fastnat i Slätbakens sediment vet ingen idag. Möjligen är utspädningen i havet att risken är obefintlig.

 

Länsstyrelsen avgör
Slutsatsen blir ändå att Arvidsbergs gruvavfall och omkringliggande mark är en mycket stor risk. Men det krävs mer undersökningar för att se hur långt föroreningarna tagit sig och hur mycket det läcker. Sedan måste länsstyrelsen avgöra vem som har ansvar för gruvan. När man vet det kan det ändå ta åratal innan något åtgärdas. Om det görs något över huvud taget.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Birgitta Granehed