Sorgesång och bitande ironi

Meijers - Berättelser om en släkt (Charles Lewinsky)

En överdådig familjekrönika, skriver Inger Dahlman som läst Charles Lewinskys 700 sidor långa roman Meijers - berättelsen om en släkt.

7 mars 2008 00:16
Charles Lewinskys roman Meijers - berättelsen om en släkt är en 700 sidor lång sorgesång, vässad till bitande ironi, om judarnas öde. Som en melodislinga flätas det förgångnas och närvarandes mörker in i det vanliga livet, det ständigt pågående, oavsett de katastrofer som drabbar den enskilde. Om det livet skriver Lewinsky så kärleksfullt, ömsint och klarsynt att man flyger genom denna tegelsten, sörjer dem som dör, gläds med dem som älskar och med verklig saknad skiljs från dess levande människor. Här skapas gestalter som kommer att stanna hos läsaren på samma sätt som Dostojevskijs och Tolstojs.

 

I hemlandet Schweiz är Lewinskys rika författarskap välkänt och prisbelönat. I Sverige presenteras han först nu med denna mäktiga familjekrönika som omfattar fem generationer och sträcker sig från 1871 fram till 1945.

 

 

Samlande gestalt är onkel Melnitz. Han är död. Men likväl finns han kvar hos sina efterlevande. Genomskådande gisslar han dem när de vägrar se, denne man om vilken det kan sägas att "varenda gång han dog kom han tillbaka". Han bär namn efter den överbefälhavare som i 1640-talets Europa ledde den våldsvåg mot judarna som kallas Messias födslovåndor och som påbjöd att alla de barn tvångskristnade judiska flickor födde åt kosacker skulle döpas efter honom.

 

Som en skugga finns onkel Melnitz hos sina ättlingar. Som ett mantra lyder hans omkväde: "De glömmer oss inte." "Det finns ingen säkerhet." Och med fog kan han säga, när Förintelsen närmar sig: "Nu börjar det igen, jodå".

 

Handlingen utspelas i neutrala Schweiz och det är kusligt att konstatera släktskapen med Sveriges när det gällde att argumentera för att under krigsåren och mellankrigstiden stänga gränserna för förföljda judar.

 

Men romanen Meijers skulle vara ingenting utan sin överdådiga berättelse om enskilda människoöden. Lewinskys språk vibrerar av humor, förståelse och bitskhet när han fångar allt mänskligt och gisslar människoföraktarna. Boken är späckad med judiska uttryck, som kräver en lång ordlista på slutet. Att alla dessa främmande begrepp på intet sätt stör läsningen säger en del om det liv och den energi som sidorna innehåller.

 

 

Det börjar på 1870-talet med den rättrådige kreaturshandlaren Salomon Meijer och slutar på 1940-talet med hans barnbarnsbarnbarnsbarn, vildhjärnan och sionisten Hillel Rosenthal. Den förre spelar patriark men får snällt underordna sig sin hustru. Den senare knyts på en lantbruksskola till en jämnårig icke-judisk kamrat via ungdomens känsla för rent spel och gemensamma upplevelser av tämligen spektakulär art.

 

Två främlingar, Janki och Zalman, bryter burdust in i familjen Meijer under var sin generation. Janki är den klipske pragmatikern som ljuger sig till en hjälteroll och bygger sig ett ekonomiskt imperium. Zalman är idealisten och socialisten, "en fredlig man" som satsar sig själv med hull och hår när det gäller. Där finns också farbror Grön, outsidern med sin förtvivlans minnen.

 

Kvinnorna spelar framträdande roller. Framför dem alla står Chanele, Salomons fosterdotter. Hon ser och inser och låter sig inte tilltufsas. Till och med beträffande kärleken finner hon sig i sakernas tillstånd. I slutändan är det från henne tryggheten utgår och kring henne tillgivenheten samlas.

 

 

700 sidor! Och ändå kändes Meijers alldeles för kort. Jag hade gärna fortsatt att läsa och läsa för det här var, för att använda
H C Andersens terminologi, "en riktig historia".

 

 

Litteratur
CHARLES LEWINSKY

 

Meijers

 

Berättelsen om en släkt

 

Översättning: Aimée Delblanc

 

Albert Bonniers Förlag
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Inger Dahlman