Mellan hysteri och förnekande

Det finns goda skäl att lyssna på klimatskeptikerna. Men de behöver inte ha mer rätt än domedagsprofeterna.

13 februari 2013 00:00

NT har på nyhetsplats uppmärksammat klimathotet i artikelserien Klimatresan. Alla är dock inte övertygade. Som det gick att läsa i går finns det vissa så kallade klimatskeptiker, som inte tror på någon uppvärmning eller att människan i vilket fall som helst inte är ansvarig.

Det är naturligtvis skriande politiskt inkorrekta uppfattningar som den pensionerade meteorologen Tage Andersson och Linköpingsprofessorn Ingemar Nordin med flera ger uttryck för i det konformistiska Sverige. Kort sagt är det lätt att bli idiotstämplad i det offentliga samtalet och som bland andra Nordin påpekar kan till exempel den forskare som ifrågasätter gällande sanningar i värsta fall riskera att bli utan anslag. Medan det däremot lönar sig att äska pengar med just klimathotet som referens.

Vad Andersson, Nordin och andra egentligen sätter fingret på är det kvasireligiösa draget i debatten, vilket i åtminstone sina värsta stunder onekligen för tanken till medeltidens av kyrkan styrda idévärld. Nu liksom då finns det en gräns för fritänkande och den som avviker allt för långt från den "rätta" vägen riskerar att stämplas som kättare.

Det är en bild som onekligen förstärks av vissa domedagsprofeter inom miljörörelsen. De som varnar för undergången om inte människan gör bot och bättring samt klär sig i säck och aska.

Vi har ju hört det förut.

Fast därifrån till att det inte skulle finnas något klimathot är steget ändå långt. Alldeles oavsett politiskt korrekt fjäsk och domedagsprofeter kan det ju vara så att jorden faktiskt blir varmare och rent av att huvudorsaken är människans utsläpp! I själva verket talar en hel del för just detta.

Först och främst att en övervägande del av världens klimatforskare anser just det. Att alla, eller ens merparten, blott och bart skulle vara anslagskramare låter långsökt.

De vetenskapliga bevis (eller möjligen indicier) som presenterats går knappast att lättvindigt vifta bort heller de. Det finns helt enkelt goda argument för att mänskliga utsläpp åtminstone har någon påverkan på klimatet, även om det råder osäkerhet om utsträckningen.

Vad klimatskeptikerna kan lära oss är först och främst att tänka själva, att våga vara skeptiska och faktiskt ifrågasätta vissa rådande uppfattningar. Den vetenskapliga bilden är faktiskt inte entydig och ibland går fakta till synes på tvärs mot varandra beroende på profession. Att klimatet varierat stort under historien - och uppenbarligen med måttligt mänskligt inflytande - är välkänt, till exempel värmeperioderna under högmedeltiden och framför allt bronsåldern men också det extremt kalla 1600-talet.

Under 1900-talet kan vi notera att det varmaste decenniet (30-talet) följdes av det kallaste.

Till detta ska läggas de mediala förstärkningseffekter som bland andra den ovan nämnde Tage Andersson uppmärksammat. Ett utmärkt exempel är Världsbankens prognoser om kraftig temperaturökning, vilka egentligen främst bör ses som diskussionsunderlag.

Lagom är som bekant ofta bäst och det gäller sannolikt också i klimatfrågor. I enlighet med försiktighetsprincipen vore det dumt att inte reagera på risken för kraftig uppvärmning, men tillvägagångssätten är fortfarande en öppen fråga.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Norrköpings Tidningar februari