Cykelsverige - en attitydfråga

Med måttlig ansträngning bör cykel-åkandet kunna öka rejält. Bara vi slipper något hjälmtvång!

11 augusti 2012 00:00

I helgen väljer Miljöpartiet i Norrköping nytt kommunalråd. Eller möjligtvis nygammalt. Ett stalltips är Stefan Arrelid.

Oavsett vem som vinner lär dock De gröna fortsätta satsningen på ökad cyklism i Norrköping. Det har hittills gått ganska bra, men inte varit oproblematiskt. Ibland förefaller politiken ha handlat mer om att försvåra för bilister än underlätta för cyklister och fler cykelvägar innebär också ökade underhållskostnader - med osäker finansiering.

Att cykeln har framtiden för sig torde dock de flesta politiker oavsett färg vara överens om. Regeringen har tillsatt en utredare, Kent Johansson (C), som hoppas på en generösare politik framöver. Som det gick att läsa i Svenska Dagbladet fredag vill Johansson se cykeln som mer än ett komplement till andra fordon. Han hoppas på öronmärkta pengar och anser att en realistisk målsättning vore att hälften av alla pendlingsresor skulle kunna ske med cykel.

Onekligen optimistiskt, åtminstone jämfört med cyklandet i dag. Enligt befintliga bedömningar står cykeln för högst fem procent av alla resor i Stockholm. Att jämföra med exempelvis Köpenhamn, där mer än var tredje resa sker med cykel.

Att Sverige skulle vara ett "u-land" i dylika sammanhang är dock en sanning med modifikation. I studentstäderna Lund och Uppsala har cyklingen alltid varit omfattande. Men också Göteborg och framför allt Malmö kan uppvisa mycket bättre siffror än huvudstaden.

Det finns förstås specifika skäl till att just studenter cyklar så mycket, men samtidigt påvisar redan dagens situation att det inte nödvändigtvis behövs några jättesatsningar för att få fler att pröva lyckan på två hjul. Samtidigt finns det ett antal frågor att fundera på.

Fler cyklister innebär större trängsel i trafiken, vilket naturligtvis ställer krav på fler cykelvägar. Väl att lägga märke till kan kollektivtrafiken (bussar och spårvagnar) faktiskt vara ett större hinder i trafiken för cyklister än bilar. Och med fler cyklister i trafiken kan fotgängarna på sätt och vis faktiskt bli mer utsatta.

Fast man kan också vända på resonemanget. I Sverige finns det ibland en tendens att överdrivna potentiella problem. Det finns också en tendens att i välvilja sabotera förutsättningarna för det man hoppas ska växa fram.

I en situation där fler cyklar - och det finns en stor potential för elassisterade tvåhjulingar och velomobiler - finns det tyvärr en uppenbar risk för ökade krav och fler regleringar. I så fall förtas en del av cykelns alternativa fördelar och förhoppningarna om ökat cyklande kan grusas.

"Cykling ska ses som något positivt", säger Johansson och påpekar att han inte vill ha något hjälmtvång. Helt rätt och i linje med utvecklade cykelländer som Nederländerna och Danmark.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Norrköpings Tidningar augusti