Hur mycket ska skatten höjas?

9 april 2010 00:00
Försöken med att mörka den skattechock som planeras lär inte hålla länge till. Någon gång, någonstans kommer vänsterkartellen att synas ner - och då är den nuvarande handen för svag.

 

Det känns som en evighet. Socialdemokraterna har passat på frågan om hur stora och vilka som främst kommer att drabbas av skattehöjningar länge nu - alldeles för länge.

 

Klockan tickar. I dag är det lite mer än fem månader kvar till valdagen. Att då sitta med en så pass klen hand när det gäller en fundamental fråga som skattenivåer är genant svagt.

 

Det talas om den 3 maj, dagen då vi alla skall bli upplysta, men vem vet.

 

Istället för att tidigt deklarera vägvalen har strategin varit att utrusta sig med onyanserade kontraargument. Mona Sahlin har till exempel vid upprepade tillfällen hävdat att Alliansen har slösat bort pengar på skattesänkningar.

 

Verkligen.

 

Det är lätt att irritera sig på den beskrivningen. Vi såg med all önskvärd tydlighet under det socialdemokratiska maktinnehavet att det fungerar alldeles utmärkt att slösa bort skattepengar. Mona Sahlin själv är ett levande bevis på detta.

 

Men att slösa bort pengar på skattesänkningar är något helt annat, hur fungerar det? Hur kan man slösa bort något som inte är ens eget?

 

För att lyckas svara på detta måste ingångsvärdet vara att staten äger alla resurser från början. Det är med andra ord inte du, hårt arbetande löntagare som har en naturlig rättighet till dina intjänade slantar utan i första hand staten.

 

Här finner vi dock en skiljelinje, själva brännpunkten i bataljen mellan de politiska blocken.

 

Medan Alliansen ser det som att man låter löntagarna behålla det som från början är deras, menar vänsterkartellen att så inte alls är fallet. Staten är i deras värld den barmhärtiga samariten som är snäll nog att betala ut en och annan krona till dig som har gjort jobbet. Betalar man sedan ut för mycket i form av skattesänkningar anses detta vara slöseri. Bortkastade pengar. Löntagarna blir med andra ord inget annat än nyttiga idioter i statens tjänst - de sociala ingenjörernas egen lilla kassako.

 

 

Att stå på den foten och balansera en arbetslinje på den andra är inte helt enkelt. Speciellt inte med tanke på att positionerna har förstärkts under tidens gång. Utrymmet att göra avsteg från bidragslinjen minskade ordentligt då Socialdemokraterna bjöd in skattefundamentalisterna inom Vänsterpartiet i laget. Skattebomberna är som bekant förberedda sedan länge inom de kretsarna. Frågan gäller inte om smällen kommer, utan handlar snarare om styrka och omfång. Visserligen sitter vänsterkartellen med en potentiell klöver dam i form av den miljösurfande Maria Wetterstrand, men populära ledargestalter väger inte upp frånvaron av en sammanhållen politik.

 

Det måste till en helt ny giv och uppriktiga besked kring skattefrågorna.

 

Och för att vinna hela potten måste det fram fler ess ur rockärmen.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!