Ge barnen rätt till elitklasser

Varför är det fint med antagningsprov i musik eller idrott, men fult i matematik eller fysik?

19 maj 2009 00:18
I Sverige är intagningsprov till profilklasser i musik och idrott tillåtna, däremot inte i teoretiska ämnen som matematik eller språk. I de senare fallen gäller i stället förtur för de som bor i skolans "upptagningsområde", det vill säga i grund och botten samma förutsättningar som andra kommunala skolor. Det hela är faktiskt ganska konstigt. Vad är vitsen med profilklasser om de som är bäst och mest intresserade sållas bort?

 

Fast man kan vända på resonemanget också. Varför tillåts över huvud taget profilklasser? Ur ett socialistiskt likriktningsperspektiv vore det enklare att i jämställdhetens namn lägga ner i dag existerande idrotts- och musikskolor!

 

 

Jan Björklund har förstås insett vad det egentligen handlar om. "Den socialdemokratiska jantelagen som gäller de teoretiska ämnena ska bort", säger utbildningsministern och lovar ändra lagen. I fortsättningen ska det vara möjligt med antagningsprov till snart nog vilka profilklasser som helst, på högstadiet.

 

I debatten refereras detta som en satsning på "elitklasser". Inte så tokigt, men ordvalet säger faktiskt mer om attityder än den faktiska reformen. Ty varför bli så upprörd över ordet elit, när elitsatsningar i exempelvis idrott ofta omnämns med positiva förtecken? Varför ska barn som till exempel är bra i matematik inte få känna att de faktiskt tillhör en elit inom sitt speciella intresseområde, på samma sätt som en talangfull fotbollsspelares eller ett mycket musikaliskt barns intressen tas till vara?

 

Lärarförbundets ordförande Metta Fjelkner tycker att "det ska vara tillåtet att vara duktig i matematik" och ser "inget dramatiskt" i användandet av intagningstester. En klok attityd. Egentligen är det hela ganska odramatiskt.

 

 

Lika förutsägbart som vanligt är emellertid Socialdemokraterna upprörda. Den skolpolitiska talespersonen Marie Granlund (S) talar med darr på stämman om "Björklunds sorteringsskola". Hon menar också att svenska, engelska och matematik är medborgerliga rättigheter, som alla behöver.

 

Men på vilket sätt skulle alla barn fråntas några som helst rättigheter, bara för att exempelvis matematikbegåvade slipper vara understimulerade och i stället får läsa i särskild profilklass?

 

Själva stilen känns dock igen. Kodorden är vulgärargumentation, suddig folkhemsnostalgi och (framför allt) fullständig oförmåga till nytänkande. Socialdemokraterna kan inte ens förstå vad frågan handlar om. Hur kan det finnas problem med något Socialdemokraterna varit ansvariga för?

 

Samtidigt utlovade Mona Sahlin en ny skolpolitik när hon tillträdde som partiledare. Hon har i och för sig lovat mycket, men i skolfrågan trodde vi henne. I praktiskt politik har allt emellertid förblivit vid det gamla. Sahlin själv lyser förresten ofta med sin totala frånvaro i skoldebatten.

 

Möjligen säger detta något, eller kanske rätt mycket, om vad vi kan vänta av eventuellt nytänkande på andra områden. Att vänsterkoalitionens främsta löfte under söndagens partiledardebatt var höjd skatt, är därmed inte att förvånas över.

 

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Norrköpings Tidningar maj