Propagandakrig med corona som vapen

Med USA i kris tar framför allt Kina, men också Ryssland, för sig. Men diktaturerna är också varandras konkurrenter.

Inte så goda vänner som det kan synas.

Inte så goda vänner som det kan synas.

Foto: Ramil Sitdikov/Sputnik/AP

Ledare2020-04-14 05:03
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Det började i Kina, på nationens ökända djurmarknader, och det försöker många påpeka samtidigt som hela världen fått känna på vad covid-19 innebär. Men just därför är det påpekanden som ofta faller på hälleberget. Världen är helt enkelt för upptagen och därtill i varierande grad beroende av Kina.

Kina har med låt vara med emellanåt mycket brutala metoder faktiskt varit framgångsrik i bekämpandet av coronaviruset på hemmaplan och det är inte alls självklart att diktaturen framstår som särskilt avskräckande i många länder. Åtminstone inte i de länder som fått hjälp av just Kina i bekämpandet av sina egna smitthärdar.

Sålunda kunde den italienska regeringen konstatera att när man bad andra europeiska länder om hjälp, var åtminstone den initiala responsen sval. Till skillnad från Kina som snabbt sände stora mängder medicinsk materiel men också personal till Italien.

Fler länder har kunnat påräkna det kinesiska stödet, men propagandamaskineriet har också börjat gnissla betänkligt. Flera europeiska länder har fått undermåligt materiel och i vissa fall har man till och med skickat tillbaka "hjälpen". Rekordet tas väl av stödet till Tjeckien, som tycks ha utgjorts av tidigare tjeckiskt materiel som Prag tvingats återimportera efter diverse skumraskaffärer.

Detta till trots torde Kina likväl leda propagandakriget, i synnerhet som Förenta Staterna i den lealösa trumpistiska isolationismens namn i praktiken avsagt sig den internationella ledarrollen. Men fler vill skjuta fram sina positioner. Sålunda har till exempel Italien inte bara kunnat påräkna kinesisk utan också rysk och till och med kubansk hjälp!

Vissa har skickligt dragit särskild fördel av uppvaktningen. Sålunda har Serbien kunnat påräkna omfattande stöd från såväl Kina som Ryssland.

Det serbiska fallet är samtidigt ovanligt intressant, eftersom Serbien traditionellt ligger inom vad Moskva brukar betrakta som den ryska intressesfären. Även om få säger något utåt, torde man i Kreml inte alls uppskatta den kinesiska inblandningen. I miniatyr avslöjar händelserna de potentiella rysk-kinesiska motsättningar som kan detonera i framtiden.

Tills vidare har Ryssland dock nog med sina egna problem, med sämre förutsättningar att bekämpa covid-19 så förhållandevis framgångsrikt som Kina. Fördel Peking med andra ord, hur man än vrider och vänder på det.