I våras drabbades reaktor två på kärnkraftverket Ringhals av en allvarlig brand. Driftstoppet beräknades kosta ägarna runt 1,8 miljarder kronor i inkomstbortfall. Vad det kostade konsumenterna i form av höjda priser på grund av ett minskat utbud på el-börsen är förmodligen svårare att beräkna. Branden orsakades dessutom av att någon glömt en våtdammsugare inne i reaktorn! Den mänskliga faktorn ska med andra ord inte räknas bort i energifrågan.


Oavsett glömda dammsugare
och annat som kan ställa till det på landets kärnkraftverk väntar en högst osäker vinter för landets elkonsumenter. Osäker i den meningen att de månatliga räkningarna från elbolagen inte verkar ha någon övre gräns. Sverige är numera, sedan 1 november, indelat i fyra elprisområden. Detta bland annat efter att Danmark klagat hos EU-kommissionen över Sveriges hantering av flaskhalsar i el-överföringen. I klartext att Danmark inte kunde köpa hur mycket energi de ville från Sverige. EU-kommissionen gjorde en rask granskning som kom fram till att Danmark kunde ha rätt (inte att de hade rätt).

Istället för att försvara principen att det inte är svenska konsumenter som ska ansvara för Danmarks energiförsörjning valde regeringen och dåvarande näringsminister Maud Olofssons (C) att dela in Sverige i fyra energimarknadsdelar.

Prisskillnaden mellan norr och söder i landet är i dag runt 30 öre per kilowattimme. Det har beräknats att den årliga merkostnaden för elkonsumenter i södra Sverige blir någonstans mellan tre och fyra miljarder kronor. Vilket givetvis är helt vettlöst. Först stängs Barsebäck, efter betydande gnäll från Danmark (som en gång välkomnade ett kraftverk i närheten av den danska marknaden). När sedan produktionen i södra Sverige är skjuten i sank läggs det på extra avgifter för elen för de som bor där! Denna extra avgift går till det statliga bolaget Svenska kraftnät och är tänkt att användas för att bygga bort de flaskhalsar som finns i elnätet.

För tillfället blåser det för lite över den danska vindkraftparken. Således köper danskarna svensk el, vilket driver upp priserna på andra sidan Öresund. Den så kallade elmarknaden är ju numera nordisk i vidare bemärkelse så störningar i ett land spiller över på de andra. Samtidigt är marknaden knappast jämförbar med en marknad där producenter säljer sina varor fritt till intresserade konsumenter.


Elmarknaden är ett
politisk moras där betydande delar av priset bestäms av politiska beslut och där prissättningen sätts efter närmast planekonomiska principer. Vattenkraft och kärnkraft är relativt billig energi, men konsumenterna betalar för vad det kostar att producera den dyraste elen.

Svensk, och nordisk för den delen, energipolitik behöver bli mer av en öppen marknad och mindre politisk lekstuga. Just nu verkar väldigt lite, om ens något, göras på rätt sätt.