Underbarnet George Li är full av musik

Christian Lindberg har inte bara utökat sin repertoar med och engagemang för Allan Pettersson. Han har också hittat den tonårige, amerikanske pianisten George Li.

28 november 2012 09:44

Christian Lindbergs svarta skjorta är blöt på ryggen, han avbryter frekvent delar av Rachmaninovs andra pianokonsert för att få tempot att passa solisten Georg Li, en ganska kortvuxen kille som ser betydligt yngre ut än sina 17 år i vit t-shirt och vanliga gympadojor. Men stämningen är god och några minuter innan det aviserade slutet i repetitionerna får det räcka.

- Ni har jobbat så infernaliskt med Pettersson så vi tar ett stopp här, säger han och orkestern troppar nöjt av scenen.

Pettersson är förstås Allan, den svenske kompositör som en generation efter sin död tack vare Lindbergs och Norrköpings symfoniorkesters insatser i konsertsalar och skivor numera har ett växande världsrykte.

- Ja, det bara växer. Så är det för mig också. Jag gjorde 7:an i Köln och den är stor och så gjorde vi 6:an. Och i början tyckte jag nog att 9:an var lite grötig. Men det är mäktigt, säger Christian Lindberg som säger att han levt med denna symfoni ett halvår, även om han hunnit med lite annat, under tiden.

- Och du vet, jag gjorde ett blindtest, dirigerade hela symfonin tyst för mig själv och när det är tio minuter kvar märker jag att tårarna bara rinner...så starkt är det, säger han med sin vanliga entusiasm och beskriver hur alla Petterssons symfoniska verk inledningsvis är mörka och tunga men att de sedan lyfter sig mot ljuset.

Han upptäckte George Li på nätet i ett klipp, där han var tio år och bokade honom för sin kammarorkester, Nordiska kammarorkestern.

- Han kom med sin mamma och ville inte ha nåt gage, utan ett litet stipendium, och han var så full av musik. Du vet, man förstår hur Mozart var när man möter honom, musiken finns där färdig, säger han.

Själv ger George Li, när han lämnat flygeln, för en stol på första raden ett lågmält intryck.

- Christian är energisk och inspirerande, det fungerade med en gång när vi träffades, säger han och berättar att han övar fyra, fem timmar om dagen vanliga skoldagar och sex, sju när han är ledig från skolan.

Jag har läst att han visualiserar musiken när han har memorerat den och spelar den och är naturligtvis nyfiken på hur hans bild av Rachmaninovs konsert ser ut.

- Det är olika, det har med känslorna att göra som musiken inger och de varierar, säger han och undviker frågan lite genom att berätta om Rachmaninovs depression efter att hans första pianokonsert fått ett dåligt mottagande och som blockerade hans förmåga att komponera. Den frigjordes genom hypnos och hans erfarenhet av det präglar hans konsert.

Om tio år vill han bli - eller fortfarande vara - en professionell konsertpianist, en ambassadör för den musik som kan nå så många människor, även om han har andra intressen utanför musiken, främst baseboll.

På raden bakom honom sitter Georges mamma, Katie Li.

Hon håller med om att det är ett annorlunda föräldraskap att ha en son med en unik talang för musik.

- Vi vet att underbarn tröttnar om de pressas för hårt. Men vi har ett bra management och begränsar hans framträdanden. Ifjol gjorde han tjugo konserter, i år blir det färre. Vi passar in dem så det inte ska krocka med viktiga datum för hans utbildning, förklarar hon.

På George Lis sajt är en del tillägnad de som stöttat, undervisat och som omger honom.

Där använder man det afrikanska ordspråk som Hillary Clinton gjorde världsberömt genom att göra det till titeln på sin bok, It Takes a Village...to Raise a Child. Det kräver en stöttande omgivning och ett samhälle för att fostra ett underbarn.

- Vi tar det försiktigt, vi vill inte att han ska sluta med musiken vilket händer underbarn som pressas för hårt, inte minst när andra vill tjäna pengar på deras talang. Om han får mogna och växa med musiken hoppas jag att han kan bli lika bra som Vladimir Horowitz eller kanske Rachmaninov själv, säger Katie Li som ändå inte ger uttryck av att driva sin begåvade och snart vuxne son hårt.

Christian Lindberg och George Li har funnit varandra - och publiken har fått tidigare bevis på att Allan Pettersson, Lindberg och Norrköpings Symfoniorkester är en bra kombination - och får man bara till tempona i pianokonserten blir det nog en konsertkväll
i morgon att minnas.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Granberg