Alexandra Sundqvist skriver livligt och berättande.Läsaren lär känna den unga skolflickan, äldsta barnet i en familj som som till moderns stora olycka kanat ner på den sociala och ekonomiska samhällsstegen. Barbro Christel de Moine Hörberg läser vid den fina flickskolan, går oftast för sig själv men blommar upp när hon får spela gitarr, sjunga och uppträda. Första giget får hon som 14-åring. Gaget är på 25 kronor.
Efter examen tjatar sig Barbro till ett år i Frankrike, hos en familj i Rouen. Året blir livsavgörande. Barbro får uppträda för familjen mest varje kväll, och engagemangen sprider sig till större sammanhang. Hon köper franska vishäften för sina små slantar och påverkas av det djup som finns i de franska visorna. Hon lyssnar på Edith Piaf.
Tillbaka i Sverige söker sig Barbro in på teaterutbildning och anmäler sig på Artistförmedlingen. Åren efter krigsslutet håller fortfarande Rusdrycksförordningen sitt hårda grepp över landet och paragraf 55 förbjuder utskänkning av rusdrycker i lokaler som upplåts till revyer och kabaréer. Men det finns sätt att kringgå förbudet, och Barbro sjunger och spelar gitarr i Göteborg och i Stockholm. Hon träffar Lasse Dahlquist som hon kommer att arbeta med. Senare blir det samarbeten med såna som Povel Ramel, Beppe Wolgers, Monica Nielsen, Per Rådström, Gunvor Pontén...
Barbro Hörberg tycker att den svenska schlager-och vislyriken är barnslig och sliskig, och saknar kvinnligt perspektiv. Själv skriver hon på ett annat sätt.
Jag plockar fram en samlingsskiva jag ärvt av min mor, och lyssnar på ett nytt sätt. Låtar som "Min väninna Siv" - hon som alltid väljer fel karlar. "Gamla älskade barn" - om en alkoholist på en parkbänk. "Vill du bli min soptipp" – om att vilja bli älskad när man mår som sämst. Men också vardagsögonblicken, det vackra och hisnande i ett solskimmer en helt vanlig dag. De franska influenserna, vemodet och berättandet, hörs tydligt, men Barbro Hörberg har en distinkt egen röst.
Barbro Hörberg arbetade hårt och befann sig ofta på turné. Var det inte barnpjäser i skolorna så var det kulturkvällar med kvinnoperspektiv. Inför skivdebuten "Med ögon känsliga för grönt" tyckte producenten Curt Peterson att texterna var fantastiska, men att melodierna lät likadant. Han parade ihop henne med två fattiga studenter, som fick i uppdrag att skriva nya melodier. Det var Tomas Adolpson och Anders Falk. Själv skrev Barbro fler och fler texter till krogshower och andra artister, som nära vännen Lill-Babs.
Folkkär på allvar blev hon i tv-rutan med "Barbro och Sovdjuret" och i radioprogrammet "Det ska vi fira" där Barbro tog in de ensamma och ledsna och blev Medmänniskan. Sin egen rädsla hade Barbro Hörberg kanske svårare att hantera. Hon väntade med att gå till läkare när hon upptäckte en knöl i bröstet, hon sköt upp operationen när högra bröstet togs bort, och hon gick inte på efterkontrollerna. Hon höll sin sjukdom hemlig för nästan alla utanför familjen, maken Jan Stenvinkel och dottern Liza. Utom Lill-Babs som besökte henne på sjukhuset varje dag och tog med sig fin krogmat.
Alexandra Sundquist fyller en stor lucka i svensk musikhistoria när hon tagit sig an denna helt unika röst och människa. Jag hade gärna haft en stadigare kronologi och stramare redigering. Men Alexandra Sundquist är sprudlande entusiastisk och det förlåter det mesta.
