På spaning efter det rätta uttrycket

Största möjliga trohet mot originaltexterna och god svenska. Översättaren Ingemar Lagerströms tolkningar av antikens klassiska texter är en spaning efter det rätta uttrycket.

24 mars 2014 13:52

Några tankar på att ge ut böcker hade han inte under åren som lärare, men efter pensioneringen blev han övertalad av en tidigare elev. Nyligen utkom Ingemar Lagerströms sjunde bok, som är översättning av XenophonsAnabasis – Kyrosexpeditionen eller de tiotusens återtåg från 400-talet före Kristus.

– Det är Stefan Hildings förtjänst eller skuld att jag ägnar mig åt det här. Han är förläggare idag och vi har hållit kontaken sedan jag var hans lärare på De Geergymnasiet. Han frågade mig om jag ville göra en översättning och jag svarade att det inte var något att tänka på, men han lyckades övertala mig, förklarar Ingemar Lagerström när vi träffas i hans stora villa längs gamla E 4:an i närheten av Linghem.

Det första verket var romaren Suetonius Kejsarbiografier och den utkom 2001.

– Innan jag bestämde mig för att göra hela jobbet, översatte jag 20 sidor för att se om det blev något vettigt, berättar han.

Bland verk som han överfört till svenska från antingen klassisk grekiska eller latin finns texter av Arrianos, Julius Caesar, Plutarchos och Appianus, men det var inte hans ämnen under åren som lärare.

– Jag undervisade i tyska och engelska, men efter min universitetsexamen 1959 ville jag lära mig lite om bakgrunden. Varför man säger på det ena eller andra sättet och tog betyg i både grekiska och latin på 60-talet, säger han.

Bland språk han studerat finns också sanskrit. Mest för att få ett grepp om hur de indoeuropeiska språken hänger ihop. Attt han behärskar italienska, franska och spanska framstår närmast som en självklarhet, men Ingemar Lagerström betonar att han inte anser sig kunna något utländskt språk.

– Jag brukar säga att har har kunskaper om en del språk, men inte att jag kan dem, förklarar han.

När det gäller översättningsarbetet håller han sig till några grundregler. En av dem är att visa största möjliga trohet mot originaltexten.

– Det gäller både innehåll och stil, men jag är också angelägen om att återge det på god, eller blygsammare uttryckt, hygglig svenska. Det betyder inte att jag alltid lyckas, men det är ambitionen, säger han och förklarar att det är svårt att förena båda kraven.

Många översättningar lyckas i ena avseendet, men inte i det andra och Ingemar Lagerström förklarar att det är frågan om hårt arbete.

– Jag kan traggla formuleringar innan jag somnar om kvällarna och känna mig förberedd inför nästa dags arbete. Men när det ska skrivas ner på svenska kan jag bli sittande i timmar i alla fall, säger han och förklarar att det ibland kan vara en övermänsklig uppgift att fånga det rätta uttrycket.

I förordet till den senaste boken säger han att översättningen av ett fornspråk aldrig kan bli annat än ett slags närmevärde. Kompromisser är oundvikliga, men det finns också sådant som han aldrig gör avkall på.

– Jag använder aldrig låneord, utan håller mig till svenska uttryck och kan bli störd när översättare använder premisser istället för förutsättningar, förklarar han.

En vanlig uppfattning är att översättningar åldras mycket fortare än originaltexter. Men Ingemar Lagerström anser att det inte behöver vara så – inte riktigt i alla fall.

– När det gäller äldre texter, tror jag att det helt enkelt översättarna valt gammaldags formuleringar för att frammana något upphöjt och högtidligt. Det finns många exempel i översättningar från grekiska och latin där man försökt få fram en ålderdomlig klang och det betyder ju att texterna många gånger var gamla redan när de gavs ut. Alla texter åldras med tiden, men de håller nog längre om man anstränger sig för att skriva på vanlig svenska, säger han.

Hans egna översättningar har också lovordats för det lediga sättet att ge en glimt av ett förflutet, som ofta ligger några tusen år bort.

– Jag har fått bra kritik vilket varit roligt och stimulerande, säger han och låter förstå att det fått honom att anta nya utmaningar.

Ett par nya arbeten väntar också på att bli utgivna. Han vill inte berätta vilka verk det gäller, men ett manus och har redan lämnats till förlaget och det andra är klart till hälften.

– Det brukar ta ett par år att få färdig en översättning, men då kan jag låta texten ligga några veckor utan att göra något. Om jag räknar effektiv arbetstid och utgår från 40-timmarsveckor, så rör det sig om åtta månader, säger han och förklarar att han aldrig läser igenom originaltexten i förväg, utan nöjer sig med kortare stycken.

Att inte veta vad som händer när han vänder blad är ett sätt att hålla nyfikenheten och intresset vid liv, förklarar han.

När han inte översätter ägnar han sig åt att snickra på huset och trädgårdsarbete.

– Jag har gjort sex tillbyggnader genom åren, förklarar han när vi går genom de många rummen.

Han läser också en hel del och för närvarande är han upptagen av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Inte på svenska, utan på nygrekiska. Han tycker nog att det är roligare så.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!